Pandemin präglar vårt samhälle på många olika sätt. Våra arbetsvanor, fritidsvanor, semesterplaner, mathandlingsrutiner och våra släktträffar ändras. De som brukar gå på krogen får sno på; sista beställningen ska göras före klockan åtta på kvällen. Publiken har försvunnit från arenorna, tågen körs halvfulla, biografer, konserthallar, bingohallar, kyrkolokaler ekar tomma. Även den folkliga poesikonsten har påverkats av pandemin. Biblioteken i Östergötland samverkar under namnet Götabiblioteken. Dessa samverkande bibliotek har nu givit ut boken "Poesipandemi - dikter från en orolig tid." Våren 2020 utlyste Götabiblioteken en tävling; alla som ville fick vara med och skapa poesi av pandemin.
Över 200 dikter skickades in till juryn som valde ut åtta vinnardikter. Totalt sjuttiotvå av de insända dikterna togs med i boken "Poesipandemi." Författaren Gertrud Hellbrand skriver i bokens förord kriser alltid har påverkat litteraturen på olika sätt. "Vad vi stämmer för ton i dikten beror förstås på dagsform och livserfarenheter. Var och en har sin röst, men orden ger återklang i oss alla. Det är just vad dikterna i den här antologin visar: att ett skrivande i krisen hjälper till att sätta ord på vad det är att vara människa."
I inbjudan till tävlingen formulerade Götabiblioteken uppmaningen att skriva en dikt om våren och sommaren 2020. "Prova att läsa den högt medan du tvättar händerna i 30 sekunder. Hinns det med så är dikten lagom lång."
Det är väl lite si och så med det där tidsprovet när det gäller somliga dikter. En del diktare bjuder på långa handtvättsseanser medan andra dikter knappt låter läsaren hinna fukta händerna innan det är över. Men det spelar mindre roll. Bredden i diktandet är inspirerande och rolig. Några av dikterna är fulla av roliga nödrim medan andra svingar sig upp mot det tunga allvarets filosofiska toppar.
Här en av vinnardikterna. Författare är Felicia Stenström.
Jag cyklar förbi och lägger märke till
De stora husen uppe på kullen
De tycks närmre marken nu
För ingen kan köpa sig härifrån
Ingen kan betala för den tid
Som vi aldrig får tillbaka
Jag cyklar
Med min rädsla
Min vrede
Min längtan
Släpper taget om styret
Sträcker ut mina armar
Friheten som fångar mig då
Som blåser in under min skjorta
Som blir en luftballong av hopp
Att lyfta mot den rosa himlen med
Måste våga tro på framtiden
Som solnedgången bortom kullen
Som en ljusare plats
Såsom vårar brukar vara
Såsom alla vårar, utom denna