Jag brukar predika uppfattningen att vi måste skilja på ”lukt” och ”doft”. Insikten om denna skillnad befästes när jag jobbade på en kemisk-teknisk fabrik i Gävle som hette Elfströms Tekniska. Vi tillverkade bland annat tvål (exempelvis Reporia Tjärtvål) och det gjorde att jag ibland doftade överdrivet parfymerad på bussen hem till byn. När jag anlände med morgonbussen efter 45 minuters resa var den första doften, förutom lukten från bussens avgassystem, kaffedoft från Gevalia. Sedan passerade jag Ahlgrens, och övermannades av karamelldoft. Sen kom ett stråk från Karskär, inte lika angenäm, och sen, som sagt, inne på Elfströms doftade det ljus- och tvåltillverkning.
En annan doft jag förknippar med hembygden är förstås sprit. Detta av den enkla anledningen att där fanns en ”Bordershop” i hamnen. På båtarna fanns såldes ofta skattefri sprit. Där köpte jag min första flaska alkohol, en polsk vodka, 1 liter 40-procentig hojtarolja för 30 kronor. Tillsammans med grape tonic blev det rätt bra, och jag minns fortfarande doften som angenäm. Den skapade optimism och aktivitetslust.
Jag tycker fortfarande att ren alkohol doftar gott, och handspritens doft är väl den enda fördelen med coronapandemin.
Men en kall nyöppnad mellanöl doftade – och doftar alltjämt! – oerhört gott. Men kombinationen, som att köpa en öl på Konsum, smyga in vid vedlagret vid hamnen och dricka upp några flaskor i vårsolen, det är en oslagbar kombo, även om pilsnern var ljummen.
Kanske kan vi här reflektera lite över vilka dofter som inte fanns vid horisonten på sextio- och sjuttiotalet.
Framförallt tror jag det gäller kryddor. Visst, det finns bastanta minnen av julgröt med kanel; tant Hennys köttbullar, med rikligt av kryddpeppar; och minns pepparrotskött!
Men dagens breda utbud av kryddor fanns inte, taco existerande inte på kartan; inte heller sichuanpeppar, gurkmeja, sambal oelek, femtioelva chilisorter, soltorkade tomater, tandoori; fanns det ens Tabasco? Det mest exotiska var nog Knorr Aromat. Det kunde användas till allt, från fisk till kräm.
Framförallt minns jag doften som ibland kunde möta en hemma hos kompisen längst upp mot skogen, nämligen vitlök. Den var oerhört exotisk. Och i den mån folk visste vad det var, var åsikterna delade. Idag är den fullständigt naturlig, nästan oumbärlig för ett bra liv. Fast nu glider vi över från lukt till smak.