Hon levde ett liv utanför rampljuset, men hann med att skriva nio romaner om Otto Wester tillsammans med mig. Den sista och tionde romanen blev inte fullbordad. Den skulle handla om politiker och tjänstemän och konstsamlare.
Vi kände varandra i tjugo år och hon publicerade sina första skräcknoveller i min Internettidning Fanzinet.nu. När Linda Skugge och Sigge Eklund lanserade den lysande idén med print on demand förlaget Vulkan hade vi redan en roman klar. Den refuserades av Bonniers och Norstedts förlag. Då beslöt vi oss för att inte vänta på bättre tider, utan satsa på Vulkan. Där kunde vem som helst ge ut böcker.
Efter hand blev det nio böcker om vår deckarhjälte Otto Wester. Vi gav ut dem och sålde på nätet och i en fönstersmyg på Galleri Kronan. Efter hand blev nästan alla slutsålda. Det danska förlaget Saga Egmont tog över alla böckerna, som nu finns hos dem.
Kerstin och jag kompletterade varandra. Hon var en ren arbetarförfattare som varit Taxiförare och fabriksarbetare. Jag var konstnär och akademiker. Vi skrev vartannat kapitel och vi hittade på storyn tillsammans och vilka figurer som skulle finnas i romanerna.
Det var alltid roligt att arbeta med Kerstin. Hon var skarpsynt och påhittig. Hennes yrkesliv som taxiförare kom ofta fram i äventyren. Hon hade i likhet med mig gått på skrivarkurser. Under tiden vi arbetade med nya böcker skrev hon själv flera egna, som hon gav ut. Kerstin hade inte lika många järn i elden som jag och därför skrev hon mer text än jag. Ibland fick jag hålla tillbaka henne.
Våra böcker publicerades samtliga som följetong i Folkbladets söndagsupplaga. Det gillade Kerstin. Hon och jag utmanade varandra genom att sluta våra kapitel med ett ibland katastrofalt läge för Otto, som den som stod i tur fick klura på ordentligt för att reda ut.
Nu är serien om Otto Wester färdig. Kerstin fick aldrig någon riktig kredit som hon var värd. Men när vi diskuterade sådant, förklarade hon att hon inte var intresserad av något annat än att skriva. Pengar eller kulturella framgångar var henne totalt likgiltigt.
Jag önskar att fler var lika fördragsamma och glada som Kerstin.