Födelsedagen ska hon fira genom att tillsammans med sin tvillingbror Willy gå på premiären av ”Stark som en räv” på Stora teatern.
Mona Olsson är vänsterpartisten som en gång var socialdemokrat. Hon gick med i SSU 1976, men gick ur några år senare eftersom hon retade sig på att det alltid var tjejerna som skulle gå och köpa kaffebröd, en ”skev kvinnosyn” i hennes tycke.
Som vuxen återvände hon till Socialdemokraterna. Hon och familjen hade 1990 flyttat till Ljura, och en dag ringde det på dörren. Utanför stod det en socialdemokrat från Ljura S-förening som frågade om hon ville vara med och skriva deras program om Norrköping som logistikstad.
Hon tackade ja och blev efter ett par år ordförande i föreningen som hade medlemmar som Rita Eklund, Lars Stjernkvist och Irene Lindén.
Varför lämnade du sedan S igen?
– Det berodde på högersvängen. Det var ett långsamt farväl. Göran Persson blev spiken i kistan.
Efter att ha varit partilös några år började hon fundera på politiken igen. De tre barnen hade blivit större och hon hade mist sin man, som dog 2002.
– Har jag någonting kvar att ge politiken? Och det kom jag fram till att det hade jag ju.
Men i S kände hon sig inte längre hemma.
– De gled åt höger och jag stod ju till vänster. Glappet blev större och större. Då funderade jag på Vänsterpartiet.
– Problemet var att de såg så lustiga ut. Jag var och spanade i kommunfullmäktige, jag ville ju veta vad jag gav mig in på. Det var de där mahjongbrallorna, säger hon och skrattar.
Två kvinnor som var uppe i talarstolen från Vänsterpartiet fick henne att bestämma sig: Cecilia Ambjörn och Irja Berglund.
– Det avgjorde. Sådana duktiga kvinnor – då vill jag vara med där.
Mona Olsson har varit först kommunalråd i tre år, och nu oppositionsråd i tre år. Hon kom in ett år in på den första mandatperioden, 2012, och styrde tillsammans med S och MP. Nu har det blivit tre år i opposition.
– Jag har aldrig sökt positioner. Jag har bara ramlat in i dem.
Folk har bett henne ställa upp, och hon har sagt ja. En journalist definierade en gång hennes liv som styrt av plikt.
Några vassa armbågar har hon inte, säger hon själv.
– De är jätteknubbiga!
Att vara i opposition i kommunen "suger", säger Mona Olsson. Som ett litet parti i opposition får V inte lika mycket information som tidigare.
Nu inför valet 2018 tar många politiker sig en funderare på om de ska fortsätta eller inte. Så även Mona Olsson.
– Det är inte solklart, säger hon.
– Jag känner att den där pliktkänslan håller på att avta.
Det är slitigt på hög nivå i kommunpolitiken. Hon ser också att det nu finns flera yngre duktiga personer som skulle kunna ta över.
– Då tänker jag: Vill jag vara en bromskloss?
Mona Olsson är kristen, med ett engagemang i Svenska kyrkan. Hon är ordförande i Vänstern i Svenska kyrkan, ViSK, i Sverige och ska sitta i kyrkofullmäktige i Norrköpings pastorat och i stiftsfullmäktige. Hon har tidigare varit aktiv i kyrkopolitiken, och om det är där framtiden ligger sluts cirkeln.