Minnesord
"KG” föddes i Ulricehamn och utbildade sig till folkskollärare. Senare tog han en fil mag-examen och blev adjunkt. Huvuddelen av sitt yrkesliv, innan han invaldes i riksdagen, tjänstgjorde han som högstadielärare i Norrköping. Men under fyra år i mitten av 1960-talet bytte han bana och arbetade som lärare tillsammans med sin fru Carin i nuvarande Zimbabwe (Sydrhodesia).
Åren i Afrika påverkade KG starkt. Det engagemang som fört honom dit förstärktes och frågor om avkolonisering, insatser mot underutveckling och kamp mot rasåtskillnad blev centrala under resten av hans liv. Det ledde naturligt till ett politiskt arbete i Folkpartiet (Liberalerna).
Men KG var också starkt engagerad i sitt älskade Norrköping. Under många år som fritidspolitiker hann med att bland annat vara ledamot av socialnämnd, kommunstyrelse och kommunfullmäktige i Norrköping.
I valet 1985 kom han in i riksdagen från Östergötland. Han drev många frågor och tjänstgjorde i flera utskott, men det var de internationella som dominerade. Han satt i Utrikesutskottet och sidouppdragen är talande: FN-delegat och ledamot i flera olika sammanhang, exempelvis Svenska Unescorådet, Nationalkommittén för FN:s läskunnighetsår och FN:s konferens om befolkning och utveckling. Men även annat, som skolfrågor och det egna länets utvecklingsmöjligheter, intresserade honom. En lång riksdagsgärning slutade 2002.
För oss som var aktiva i samma parti var KG en mentor och bollplank. Han hade en enorm förmåga att se medmänniskor, var generös med sina erfarenheter samtidigt som han stöttade och uppmuntrade att man skulle hitta sin egen väg framåt. Vi som haft förmånen att få KG:s råd återvände gång på gång just för att hans vänskap och stöd var så genuint, varmt och självklart. Nu går det inte mer och det kommer vi sakna oerhört mycket. Karl-Görans värme, klokhet och liberala kompass kommer vi dock för alltid bära med oss.
KG Biörsmark bars av tron på att en bättre värld är möjlig. Han slutade inte gå på partimöten bara för att han inte längre hade några formella uppdrag. Inte heller slutade han driva på för saker han tyckte var viktigt, som skolmuseet i Norrköping. Under många år kämpade han för dess överlevnad. En kort tid före KG gick bort fick museet ett nytt hem och en fortsatt framtid.