En av de första dofter jag kan erinra mig är den som kommer av smörat knäckebröd, doppad i varm mjölkchoklad. Jag är kanske 3 år, sitter vid köksbordet i lärarbostaden i Hagsta, en liten ort några mil norr om Gävle. Jag minns också att det är kallt och mörkt ute. Chokladen smakar fantastiskt gott.
Varje gång jag dricker en kopp choklad och tar en macka till, vilket förvisso inte händer så ofta nuförtiden, så hjälper mig doften att fiska upp minnet av den tiden.
Så är det nog för många. Vi har ett ”minnessåll” fyllt av händelser och situationer och platser som vi framkallas av en doft.
Varje gång jag känner doften av vått ylle så tänker jag på barndomens skola, uppe i Norrland, där vintrarna var långa och snörika. Vi rantade omkring i snön, hade magnifika snöbollskrig, lekte herren på täppan, och sedan, väl inne på lektionerna, låg blöta vantar och halsdukar på elementen. Det blev dofter som blandade sig utmärkt med den från skolböcker, vattenfärger, suddegum och frökens sträva andedräkt.
Här kommer vi dock till ett minne från denna plats som gör det nödvändigt att skilja på ”lukt” och ”doft”.
Människans luktsinne kallas för ”area olfactoria” och är i själva verket en slags molekyldetektor, mycket avancerade receptorer som sitter i nästaket. Luktorganet är ett instrument i kampen för tillvaron. Det gäller att med detta sinne skilja på vad som går att äta och inte äta.
Min uppfattning är att vi bättre borde skilja på orden lukt och doft. Det låter i mina öron konstigt att säga ”det doftar illa”, eller att ”det luktar gott”. Doft är positivt, lukt är negativt.
Och här passar mina lukt- och doftminnen från barndomens skola : Det doftade vått ylle i klassrummet, fantastisk matdoft i bespisningen, och insmugglade karameller avgav den fantastiska doft som bara det förbjudna kan åstadkomma.
Däremot luktade det från skolans torrdass, och framförallt i den lilla tillbyggnad utan dörr där generationer grabbar pissat på cementgolvet, som hade en svag lutning mot ett dränage som jag antar gick rätt ut i sjön. (Tvättade händerna? Du skämtar!)
Denna primitiva urinoar minns jag som alla lukters moder, möjligtvis i stark konkurrens med erfarenheterna från min tjänstgöring i det militära, när jag som sjukvårdssoldat fick vara med om en obduktion. Således. Skilj på lukt och doft.