”Röda stugor tåga vi förbi” sjöng vi i småskolan förr i tiden. Liksom ”Vi gå över daggstänkta berg” och andra traskvisor som påminde oss om folkhemmets marsch genom den vilda naturen – mot nya hägrande mål, byggda på skog och malm. Samt förstås modernäringen: Jordbruket!
När de sjunger i småskolan idag är det inte så mycket för att stimulera till deltagande i samhällets marsch mot hägrande framtidsmål. Utan det handlar mer om att stimulera den personliga utvecklingen, förmågan att verka socialt, lära sig språket, interagera med andra.
Att helt enkelt hitta sig själv.
Men oavsett vad och varför de sjunger kan vi så här års att samhället består av människor som trots allt är bönder.
Ty även om vi flyttat in till stan, trampar mer trottoar än skogsstig – och föder upp barn som inte vet vare sig skillnad på tall eller gran eller ens kan göra upp eld – så kan vi med en blick konstatera att vi ännu inte är helt urbana.
Vi är bondläppar, förklädda med Smartphone istället för kratta i handen. Vi är sprungna ur myllan, har vandrat genom skogar och röjt gläntor i terrängen för att odla och driva upp kreatur.
Se hur folk köper bostad för miljontals kronor – och så fort solen tittar fram ger de sig ut och börjar böka i jorden. Vi ska plantera! Se hur det växer!
Det är bra för potatisen med lite regn!
Några stora lägereldar är inte tillåtna i stan så därför startar vi grillen istället. Och irriterar de grannar som inte vill påminnas om sitt förflutna som skogsnomader.
Doften av grillat kött irriterar också veganer som tycker sig känna lukten av döda medvarelser. Allt fler upptäcker dock att det går att grilla vegetariskt också – det som bonden i oss vill ha är närheten till elden. Därför lyder allt fler reklamens förslag om att ”fläska på med grönt på grillen” …
Däremot är förstås argumentet för att göra upp eld, om att den intensiva livräddande hettan gör födan ätlig och håller rovdjuren borta, inte längre giltigt. Och vår tradition att göra upp en stor eld på diverse bråte möter visst motstånd från folk som vill rädda oss från klimatkatastrof. Lösningen är, tror jag, en kombination av urban miljö där vi bor centralt, i ett hål i väggen, men samtidigt ser till att förflytta oss till andra platser som låter oss leva ut vårt bondska förflutna. Som ättlingar till drängar och pigor behöver vi dels ett anständigt boende, dels känna doften av mylla. Men inte nödvändigtvis samtidigt. Mer än vad en balkonglåda kan ge.