Alla har sina kors att bära. Så lär oss ordspråket. Och det är sant. De där korsen utgörs till stor del av det som vi kallar för det "sociala arvet." Det vi bär med oss från våra föräldrar och längre tillbaka i vårt ursprung blir - oavsett vad vi tycker om saken - en del av vårt sociala arv. För de allra flesta människor är de sociala arvens kors tämligen lätta att bära. Vi växer upp i socialt stabila miljöer som stöttar och stärker oss mer än vad de hämmar och krymper oss. Ingen går igenom sin uppväxt utan någon prägling eller påverkan som man kanske anser sig ha kunnat vara utan. Men det är på det stora hela taget småsaker som allt eftersom åren går internaliseras i oss själva.
Sociala arv kan också vara kors som är så tunga att tankarna går till Jesus Golgatavandring; fast utan det "lyckliga slutet" med återuppståndelse och himlafärd. I en tidigare del av mitt liv arbetade jag på Hasselakollektivet i Hälsingland och bodde och levde tillsammans med ungdomar som släpade på sociala arv som i en del fall gick ett par hundra år bakåt i tiden. Det hade liksom aldrig varit någon ordning i släkten. Fäder var ofta frånvarande, satt på kåken eller lagda i för tidiga gravar. Alkoholismen var utbredd och barnen alternerade mellan att växa upp vind för våg och att vara omhändertagna av Barnavårdsnämnder och liknande myndigheter. Det var och är en kamp för ungdomar med den sociala ryggsäcken att släpa på.
Nyligen såg jag Stefan Jarls film "Det sociala arvet" från 1993. Jag har sett filmen flera gånger tidigare. Filmen är den tredje av fyra dokumentärfilmer som Jarl skapade mellan 1968 (Dom kallar oss mods" och 2003 (Epilog) Däremellan släpptes "Ett anständigt liv" (1979)
De här fyra filmerna är ovärderliga skatter för den familje- och socialpolitiskt intresserade medborgaren. Den mest kände personen från de fyra "Modsfilmerna" är Kenta Gustafsson. Den sista filmen "Epilog" handlar om hans begravning 2003.
Kenta växte upp med alkoholiserade föräldrar i Vällingbytrakten under 1950-talet. Han lämnades mer eller mindre åt sitt eget öde och hamnade bland "modsen" där droger av alla varianter flödade. Det gick illa för Kenta som fastnade i tungt missbruk. Genom filmerna blev han dock en kändis och var med i Melodifestivalen och på Hammarbys hemmamatcher spelas fortfarande hans och Aapo Sääsks låt "Just idag är jag stark." Det är en fin låt. Starka dagar behöver vi alla. Den som vill ta fighten med ett destruktivt socialt arv behöver starka dagar mer än någon annan.