Medlarna, de så kallade Opartiska ordförandena (Opo), har lagt ett första skarpt lönebud i de så viktiga industriförhandlingarna, avtal som när de slutligen tecknas brukar bli ett lönemärke för hela arbetsmarknaden.
Avtalsförslaget är på två år och ger löneökningar på totalt 6,5 procent, varav 3,7 procent det första året och 2,8 procent det andra året. Dessutom höjs minimilönerna i avtalet med 1 300 kronor, något som tas från det samlade utrymmet på 6,5 procent.
Arbetsgivarsidan säger ja.
– Men det ligger på smärtgränsen för vad konkurrenskraften klarar, säger Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf.
Men de fem industrifacken, IF Metall, GS-facket, Livs, Unionen och Sveriges Ingenjörer säger gemensamt nej.
"Detta bud kan vi inte acceptera och det måste till stora förändringar för att vi ska kunna teckna ett avtal. Löneökningarna måste vara väsentligt högre och avtalens lägsta löner måste höjas mer", säger Unionens ordförande Martin Linder i ett första skriftligt uttalande.
Facken har i sitt ursprungskrav krävt 4,4 procent i ett ettårsavtal.
Att facken säger nej till medlarnas första bud är något som tillhör den vanliga ordningen. Nu har Opo en vecka på sig att återkomma med ett slutbud innan det gamla avtalet löper ut 31 mars, förmodligen ett från fackens perspektiv sockrat sådant. Det är så det historiskt brukar se ut.
"När vi nu går in i den sista veckan av tuffa förhandlingar är det fullt fokus på högre löneökningsnivå, höjda lägstlöner", säger Martin Linder.