Nedgång i Kina, överutbud och långsiktigt vikande efterfrågan har - mätt i en starkare dollar - fått oljepriset att rasa, från över 100 dollar fatet 2014 till som lägst under 30 dollar. Det ”svarta guldet” håller på att bli till sand för ägarna. Det kostar ju att ta upp oljan också.
Olja är den produkt som ställt till med mest elände i värden sedan den togs i industriellt bruk för drygt hundra år sedan. Kampen om oljan har startat krig, vält demokratier, fördärvat miljön och klimatet, förvärrat korruptionen, och den finansierar fortfarande några av världens bakåtsträvande regimer. Flera av dem får nu välförtjänta problem.
Saudierna skulle behöva tjäna 100 dollar fatet för oljan för att hålla igång kriget i grannlandet Jemen, köpa sig inflytande i olika arabiska huvudstäder, betala för sitt missionerande runt om i världen, och finansiera de generösa bidragen till sina egna medborgare. Putin runt 80 dollar fatet för att långsiktigt finansiera sina rustningar och ändå kunna betala pensionerna.
Saudierna förklarar kaxigt att de kan leva med det nuvarande oljepriset ”mycket, mycket länge”. Det är pokerspel för att få konkurrenter att ge upp. Visst, saudierna har stora tillgångar som de kan realisera. Men det betyder minskat inflytande, och förr eller senare måste prinsarna börja rätta munnen efter matsäcken. Det är bra för regionen och världen att de får mindre pengar att spendera.
Låga oljepriser är i huvudsak bra för världsekonomin, och behöver inte vara någon nackdel för miljön. Överkonsumtion kan stävjas med skatter, och det blir olönsamt att exploatera känsliga miljöer, t ex i Arktis. För Sverige och Europa gäller det nu att fokusera på investeringar och utökat IT-utnyttjande (”den fjärde industriella revolutionen”), men också på sociala innovationer.
Det var kombinationen av tekniska och sociala framsteg som en gång gjorde Sverige unikt. Det håller på att glömmas bort av dagens politiker, som tror att marknaden löser alla problem. Och att invandrare gör oss fattigare!