En av de första som terroristerna i Paris dödade var en algeriskfödd korrekturläsare på satirtidningen Charlie Hebdo. Sedan dödade de en muslimsk polis. Andra som dödades i attentaten var judar, kristna och kanske någon ateist. Terrorn slår blint, och det är viktigt att vi i den krisstämning som nu råder i Europa inte pekar ut en viss trosriktning, även om förövarna av de fruktansvärda dåden var muslimer.
Det pågår inget religionskrig, och inte heller någon allmän radikalisering av världsreligionen islam. Det just nu ökade hotet mot Västeuropa beror på politiska händelser i Mellanöstern, framför allt knutna till Syrien och Irak, inte på att islam vill lägga under sig världen och krossa demokratin – den ”Arabiska våren” tyder på raka motsatsen.
Mer än 80 procent av alla terroristdåd (som väst definierar dem) drabbar en handfull länder - Irak, Afghanistan, Pakistan, Syrien och Nigeria - och offren är i allmänhet muslimer. Västeuropa hade före attentaten i Paris i år förskonats från större terroristdåd sedan 2012 när sammanlagt sju judiska skolbarn och franska soldater i Toulouse dödades av en ensam terrorist med algeriska rötter. 2011 tog högerextremisten Anders Behring Breivik livet av 77 unga människor i Norge.
Den jihadistiska terrorismen föddes under Sovjets krig i Afghanistan, späddes på under krigen i Irak och Afghanistan och al-Qaida har nu under det nya varumärket Islamiska staten (IS) hittat en fristad i delar av Syrien och Irak. IS får stöd av sunnitiska grupper i Irak som förtrycks av den shiitiska majoriteten i landet. IS är en oerhört hänsynslös grupp som vill upprätta ett islamiskt kalifat.
Det handlar om makt, etnicitet och ren girighet snarare än religion. Detsamma gäller Boko Haram i Nigeria. Korruption, laglöshet och sönderfallande stater är grogrunden för dessa rörelser, inte islam. Det hindrar inte att frustrerade unga muslimer i Europa kan svälja det religiösa budskapet, eller att militanta muslimska predikanter kan utnyttja det för sina syften. De som återvänder från strider i dessa områden utgör givetvis ett hot.
Det finns goda skäl för Europa att öka beredskapen mot nya terrordåd, men det är inte islam som religion vi ska frukta och rusta oss mot. Då har vi större anledning att frukta de politiker i Europa som utnyttjar våldsdåd med islamistiska förtecken för att skapa rädsla och främlingsfientlighet. Vad Europa behöver är en politik som inkluderar våra invandrare, inte stigmatiserar dem. Det handlar om utbildning, jobb och åtgärder som motverkar segregation.