Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Eftervalskris väntar i USA

Leder stort. En vecka före valet leder Hillary Clinton rejält i presidentvalet. Torsten Nilsson frågar sig hur Trump kommer att hantera sin förlust?

Leder stort. En vecka före valet leder Hillary Clinton rejält i presidentvalet. Torsten Nilsson frågar sig hur Trump kommer att hantera sin förlust?

Foto: Mary Altaffer

Torsten2016-10-31 14:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Hur mår egentligen den amerikanska demokratin? Hur står det till med respekten för mänskliga rättigheter och med sociala sammanhållningen i USA? Kommer landets institutioner att stå rycken efter en valutgång som ena sidan på förhand hotar med att inte respektera? Eller drabbas USA av en eftervalskris?

De senare frågorna kan verka alarmistiska, men de ställs på fullt allvar i USA bara någon vecka före valet den 8 november. Det betyder att inte ens ett klart och tydligt resultat i presidentvalet kommer att ge svar på alla oroliga frågor. Nästan lika viktigt för den politiska stabiliteten i USA blir hur kongressvalet går, särskilt den tredjedel av senaten som ska utses samtidigt med en ny president.

En vecka före valet, pekar det mesta på en klar, kanske rentav mycket övertygande seger för Hillary Clinton i presidentvalet. Hon leder klart över Donald Trump i de nationella opinionsmätningarna och håller ställningarna bra i de stater där det traditionellt står och väger. Förtidsröstandet ser bra ut för hennes del, och Trumps försök att skrämma demokratiska sympatisörer från att gå och rösta tycks inte ha gjort något större intryck. Hon har ett bastant övertag bland kvinnor och minoriteter och välutbildade av båda könen.

Clinton har framför allt en kortare väg att nå de 270 elektorsröster som behövs för att vinna valet. Trump måste i stort sett ta hem alla ”swingstates” för att få ihop 270 elektorer, på grund av fördelningen av sitt stöd över delstaterna i USA. Det vill till att alla opinionsmätningar missat exceptionellt starka underströmmar i den amerikanska väljarkåren för att detta mönster ska brytas.

Detta förklarar också hur kanske runt 40 procent av de amerikanska väjarna kommer att lägga sin röst på en kandidat som flertalet amerikanerna betraktar som klart olämplig att bli president i USA. Röstningen är till stor del social, man röstar som andra i området gör och som man alltid gjort.

Men detta förklarar inte hur Trump, som bara stöddes av en (1) procent av de republikanska primärvalsväljarna när han annonserade sin kandidatur, kunde sopa banan med sexton andra mer eller mindre välmeriterade kandidater och göra sig till republikanernas kandidat. Visst, medierna rusade efter Trumps stolliga uttalanden, och gav honom en massa oförtjänt publicitet.

Men huvudansvaret för att Trump släpptes fram och tilläts kapa ett av USA:s två stora partier vilar på den republikanska ledningen, som passivt såg på hur en politisk kvacksalvare bit för bit tog över den republikanska väljarkåren, och för många år framåt kommer att svärta ner partiets anseende i stora medborgargrupper i USA.

Dessa republikanska ledare hotar nu att förlänga den politiska krisen i USA genom att sabotera maktskiftet och sätta krokben för Clintons administration, t ex förhindra att hon fyller vakanser i Högsta domstolen. Detta i ett läge när orosmolnen hopar sig i världen, och USA:s ledarskap behövs mer än någonsin.

Läs mer om