När vi pratar om cirkulär ekonomi tänker nog de flesta av oss på att återvinna förpackningar och slänga saker vi inte behöver på returpunkten. Vi förstår det smarta i att alla inte behöver en egen bil eller en egen borrmaskin när vi istället kan få tillgång till samma funktioner i en bilpool eller genom att dela på kostnaden i bostadsrättföreningen. Men senast 2050 ska vi ha ställt om hela samhällsekonomin till en cirkulär ekonomi och det kräver lite eftertanke.
På många sätt lever vi fortfarande kvar i 60-talets slit- och slängekonomi. Produkter produceras och säljs till konsumenter som i sämsta fall kastar dem på soptippen när de är färdiganvända. Många av de saker vi använder verkar nästan programmerade att gå sönder eller vara omoderna när garantin gått ut. Det säger sig självt att det inte går att fortsätta på det viset om vi ska rädda planeten och oss som bor på den. Det är vi som konsumenter som genom vårt sätt att använda våra pengar kan påverka detta. Vi behöver bara börja tänka lite annorlunda.
Vi behöver tänka på oss själva som användare istället för konsumenter och det är ju egentligen inte så långt från sanningen. Vi använder egentligen själva funktionen av en bil, tvättmaskin eller mobiltelefon. Det betyder ju inte alls att vi måste äga produkterna. Skulle vi inte hellre betala för funktionerna när vi använder dem istället för att saker bara står och kosta pengar all den tid vi faktiskt inte behöver dem? Bilmarknaden har redan listat ut detta och erbjuder privatleasing. Kanske är det första steget till någon form av gemensam leasing med timeshare.
Om vi konsumenter tänker om från att köpa produkter till att köpa tjänster och funktioner kommer företagen utveckla nya affärsmodeller och designa produkter som håller länge och är möjliga att reparera och uppgradera. För företagen blir det bara ett annorlunda sätt att tjäna pengar där produkterna istället kan användas av så många kunder som möjligt, så länge som möjligt, vilket ger mer vinst per enhet utan att behöva tillverka fler produkter.
Samhällsekonomiskt sett är den privata skuldsättningen ett orosmoment som kan mildras betydligt om inte alla längre behöver låna pengar till mycket av det vi behöver för att få vardagen att fungera.
Många företag har redan förstått det fiffiga i det nya sättet att göra affärer. Det handlar om att ha en affärsmodell där produkter plockas isär när de nått sin maximala livslängd så att delarna kan återvinnas. Redan nu är det till exempel möjligt att återanvända upp till 99 % av materialet när man river hus för att bygga nytt. Det är ju en riktigt smart affärsidé som inte bara sparar naturens resurser utan även skapar massor av jobb i förarbetningen av materialet, sortering, inhämtning och återproduktion.
Det är först när vi stängt den sista soptippen som vi har en cirkulär ekonomi som fungerar.