Idag tänker vi lägga oss i den stora världens affärer, ursäkta oss i förväg, men det känns angeläget att protestera, även om det är ett muspip. Vi frågar oss och er vad det är som händer i USA. Emot allt förnuft har tillräckligt många medborgare i en av världens friaste och mest välmående delar bestämt att de ska styras av en komplett stolle. Valet är helt obegripligt.
Republikanerna verkar vara normala, konservativa människor, även om en hel det tycks vara tokreligiösa, och just dom borde väl känna till Bibelns ord om att älska din nästa. Många upplever sej som mycket moraliska, kanske oöverträffat goda och rättskaffens och alltså lämpade att klandra sina klenare medmänniskor. Trots det låter de sej ledas och hunsas av en uppenbart egotrippad träskalle, som inte ens tycks veta vad han säjer och som inte känner till mycket mer än sina egna affärer. Ja vi får väl trösta oss med att han och hans påhejare möter ett stenhårt motstånd, inte bara från demokraterna utan säkert mycket mer från sina egna led än medierna berättar.
Nu går vi över till att klaga på vårt eget land, för det politiska läget här verkar vara något grumligt och faktiskt ganska fånigt. Vi kommer att tänka på en Disneyfilm om när ett gäng kör bil på vilda vägar och ingen vet vem som styr, inte ens chauffören Långben. Det går hit och dit och förhoppningsvis inte i diket. Nu börjar det bli dags att prata om vad respektive parti vill göra i framtiden och då menar vi inte små fåniga gnälligheter utan verklighet.
Ska det vara så svårt att resonera fram vettiga kompromisser om vardagsfrågor? Ja nog vet vi hur knepigt det kan vara även inom en hygglig familj när olika önskemål kolliderar, jösses, då åker ibland stora stridsyxan fram! Lyckligtvis brukar ilskan tona bort tills nästa konflikt tar form. Inom politiken handlar det ofta om långsiktiga frågor, som påverkar många och som kan ses på olika sätt. Inte blir det bättre om någon grupp känner sej illa behandlad. Ibland blir vi sura på hur medierna blåser upp en del frågor och låtsas som att andra inte är intressanta.
I griniga stunder önskar vi att dom inte ska köra så ofta med polisrapporterna. Vi känner en hel del äldre, särskilt kvinnor, som knappt törs gå ut ensamma, för dom tror att bovarna står på rad, beredda med kniven. Vi som är lyckligt lottade med hyggliga söner vet att det är ungefär 2 % av männen som står för nästan alla illdåd och 98 % som är rätt hyfsade. Vi vet också att det mesta bråket pågår i krogköer, och där står sällan äldre damer.