Det finns en anekdot om Marco Polo som handlar om papperspengar. När han kom hem till Europa från Kina visade han triumferande upp sedlar. ”Titta, kineserna använder papperslappar som pengar!” 

Då var det någon tog sedeln, brände upp den och frågade: ”Och var är pengarna nu?”

Historien, som naturligtvis som alla andra goda anekdoter är falsk, påminner om att övergången från mynt med metallvärde till pengar av papper inte var någon lätt process. 

Den kunde egentligen bara ske genom ett löfte från sedelutgivaren om att värdet på papperslappen garanterade ett motsvarande värde i guld. Men på sjuttiotalet klarade inte längre politikerna av att finansiera sina åtaganden. Det som kallades ”guldmyntfoten” övergavs.

Kopplingen mellan sedlarna och guldet försvann.

På den vägen är det. Vi har just haft en sedel- och myntreform i Sverige som i ett penndrag utplånat gamla pengars värde. 

Men vårt språkbruk vittnar fortfarande om den tid när stålar var på riktigt. Vi talar om flis, kulor, deg eller klöver. Kan man gissa att det moderna sättet att betala – swish – också blir framtidens namn på pengar. Det är något som glimmar till på konsumismens himmel – ungefär som en meteorit som brinner upp i atmosfären?

Vad vi måste förstå är att pengar nuförtiden handlar om vår tro. Det är egentligen vår föreställning om att de har ett värde som är det viktiga. 

Denna utveckling har blivit ännu tydligare med plastkort och betalning via nätet.

OM allt detta fortsätter i tangentens riktning kommer det i framtiden inte att finnas pengar annat än som fiktiva digitala värden. Vi ser det redan nu. Pengarna kommer in på vårt konto – och försvinner iväg lika snabbt. Det är som en bildskärm vid partikelacceleratorn i Schweiz. Pengar har blivit kortlivade som positroner, neutroner, som elementarpartiklar. De syns inte, men vi är ändå övertygade om att de ser till att allt omkring oss finns till.

Frågan är om denna vår tro på pengarnas värde kommer att vara lika stabilt som på den tiden när kungen garanterade att plåtbiten med hans porträtt kunde bytas mot två säckar potatis?

Det vi ser idag är uppkomsten av sk ”kryptovalutor” att det görs försök att skapa konkurrerande betalningsmedel. Ingen av dem är ännu riktigt övertygande. Och även om dagens mynt känns väldigt små och ynkliga gissar jag att de fortfarande kommer att kännas mer giltiga än något som heter Bitcoin och inte går att ha i pluskan.

Mina plastkort har alltid sällskap av en riktig peng. Man vet aldrig.