Det känns gott att bli en glad èn, när man går på promenaden, det finns ju flera här i staden. Alla börjar hälsa glatt, hur är det fatt, tror att folk fått fnatt. Omkring jag ränner, gemenskapen känner, får nya vänner. Det blir lätt “det ska vi fira”, för ett lags sätt att rätt lira. Nu slipper man höra gnället och skället och alla är glada och nöjda istället. Så det är bara passa på, stora som små, för att då något målinriktat nå. Att en ort ganska fort, när något bra man gjort, börjar leva upp, visar varje gallup. Men mycket kanske det är, som gjort Pekings fotboll populär, att flesta supportrarna lever just här. I både Stockholm och Göteborg, råder väl sorg, att inte få fira på rådhustorg. Vi svenskar har oftast ändå små bekymmer, tänk på dem som hemifrån rymmer, saknar plats att vara när det skymmer. Kan få ligga på marken, kanske fått sparken, men ännu inte sett den på nya parken. Skjut på bollen, ej på varandra, det är parollen som väl ingen kan klandra?!
Paroll som inte klandras
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.