Vuxnas lärande här för att stanna
Louise Malmström
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Utgår man från att vi ska kunna leva upp till den fina formuleringen är det inte konstigt att så många engagerade människor ställer så många engagerade frågor kring vuxenutbildning i dag.
Varför finns inte den och den påbyggnadsutsbildningen där jag bor? Varför utökas inte antalet platser inom den kvalificerade yrkesutbildningen? Hur fungerar det att studera på distans och vara knuten till ett lärcentra på ett bibliotek? När ska folkhögskolorna kompenseras för sitt vidgade uppdrag? Varför kan SFI:n (svenska för invandrare) aldrig göras nog effektiv och individualiserad?
Frågeställarna har förstått. Lärande i vuxen ålder är här för att stanna. Vi talar ofta om morgondagens samhälle där kunskapskraven ökar och växlingarna sker snabbt. Men redan i dag är utbildning en färskvara och många examina uppfattas som inaktuella efter bara några år. Många av dem som går ut gymnasiet nu har förhoppningsvis en bra grund att bygga vidare sitt lärande på, men de måste vara medvetna om att de är långtifrån klara med skolbänken bara för att de tar studenten. Lärandet kommer att behöva fortgå hela deras yrkesverksamma liv och många av dem måste till och med byta bransch ett par tre gånger och syssla med helt andra uppgifter än det de utbildade sig för i ungdomsåren.
För att nå upp till den där fina portalparagrafen om alla vuxnas rätt att utvidga sina kunskaper och utöka sin kompetens krävs flexibilitet och mångfald inom vuxenutbildningen. Det krävs en flora av utbildningsanordnare och det krävs samarbete mellan dessa och exempelvis arbetsförmedlingen och försäkringskassan. Det krävs ett fungerande och pålitligt system för validering av kunskaper som förvärvats på annat sätt än genom traditionell utbildning. Slutligen krävs det förstås också en massa resurser.
Allt detta finns det goda förutsättningar för och det mesta är redan på gång. Till stor del kan vi tacka kunskapslyftssatsningen för det. Ungefär en miljon svenskar höjde under den satsningen sin kunskapsnivå och den vuxenutbildningsinfrastruktur som grundades då är den vi har tagit tillvara erfarenheterna av och byggt vidare på. Om vi jämför omfattningen på dagens vuxenutbildning med nivån innan kunskapslyftet har vi också expanderat kraftigt.
Ändå kan man stundtals känna sig otålig för att det inte går fortare att forma och förverkliga en framtidens lärande för vuxna. Många av utbildningssystemen är fortfarande anpassade för unga studerande. Jag ser till exempel fram emot en förändring i studiestödssystemet så att man inte av ekonomiska skäl tvingas avstå från vidareutbildning trots att man har minst tjugo yrkesverksamma år kvar. Jag ser också fram emot ökade möjligheter att genom studier bana väg för långtidssjukskrivna tillbaka till arbetsmarknaden och jag ser fram emot en utveckling av de eftergymnasiala yrkesutbildningarna.
Det är några exempel på vad vi som delar uppfattningen att vuxnas lärande kommer att få allt större betydelse i framtiden har att bita i. Hela bilden av morgondagens utmaning vad gäller vuxenutbildning har vi inte i dag. Liksom allt annat kommer även den att förändras och det enda sätt vi kan förbereda oss på är genom att vara så flexibla och förändringsbenägna som möjligt för att kunna möta morgondagens behov.