Vrinnevilistan räddar alliansen
Helene Andersson Molina och Lasse Pettersson från Vrinnevilistan tycks snabbt ha axlat väsentliga ledarskapsroller i Östergötlands landsting. De är omtyckta, populära och sakinriktade politiker.En av de borgerliga politiker jag talar med när jag ringer runt för att kolla läget så här i slutet av det första regeringsåret hävdar rentav att Vrinnevilistan är det moderata landstingsrådets Marie Morells främsta stöd i politiken.
Vrinnevilistans Lasse Pettersson och Helene Andersson Molina har blivit kompisar med Marie Morell (m). En stark pakt, menar Widar Andersson. Foto: Janne Forsby/arkiv
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
n n Utan Vrinnevilistan skulle borgerlighetens landstingsallians ha stora bekymmer.
Folkpartiets ledande landstingspolitiker Gun Jareblad från Motala är ett av alliansens tyngsta sänken. Hon är 3:e vice ordförande i Landstingsstyrelsen och ordförande för Personalstrategiska beredningen. Djupt in i alliansen finns ett starkt missnöje med att folkpartiet har valt henne till sin främsta företrädare. Att dessutom placera henne som ansvarig för personalfrågorna innebär ett stort risktagande. Konflikter med medarbetare är inte ovanliga i landstingsvärlden. Det krävs stor politisk smidighet och erfarenhet för att möta medarbetarna på ett bra sätt. Gun Jareblad förefaller kort sagt inte vara urtypen för det slags politiker som ska ha något större operativt ansvar i en så stor och viktig verksamhet som landstinget utgör.
n n Kristdemokraternas Levi Eckeskog från Boxholm är heller inget starkt kort för alliansen. De intryck jag får från borgerliga och socialdemokratiska politiker i landstinget ger snarare bilden av Eckeskog som något av ett problembarn.
Att han har problem med de utåtriktade delarna av sitt uppdrag har jag själv kunnat konstatera. Senast nu i veckan blev han mer eller mindre svarslös när han intervjuades i SvT: s östnytt angående beslut som togs på landstingsmötet för några dar sedan.
Hittills har landstingsmajoriteten haft en ganska behaglig resa. Ekonomin är god och de politiska beslut de har tagit har inte varit över sig kontroversiella. Förstärkningarna av ortopedin i Norrköping och säkerställandet av kirurgimottagningen i Finspång hade säkerligen också socialdemokraterna genomfört om de lyckats behålla makten över landstinget.
Den nu beslutade upphandlingen av sjukhuset i Motala är väl inte heller något som får hela havet att storma. Det är bara att instämma med socialdemokraten Palle Håkansson i hans uttalade förhoppning om att det blir något av de stora och resursstarka företagen - typ Capio - som får entreprenaden.
Ett stort och kompetent företag av det slaget behövs när vi talar om driften av ett helt sjukhus.
n n Längre fram väntar större problem för alliansen och Vrinnevilistan.
Vad ska de till exempel göra åt de långa köerna på sina tre sjukhus? Det tillhör undantagen att vårdgarantins tidsgränser kan hållas.Tillgängligheten är otillständigt dålig med tanke på de stora skatteresurser som satsas. Och vad har de för politik för att åtgärda de stora bristerna i psykiatrin? Vad händer när vallöftena har "tagit slut" och de måste skapa en egen och ny politik? Hur förbereder de sig för de tyngre ekonomiska år som väntas redan 2008, 2009?
n n Personpakten mellan Marie Morell, Helene Molina-Andersson, Lasse Pettersson och centerpartiets Sven-Erik Nilsson är landstingsmajoritetens starkaste länk. Står Vrinnevilistan pall hela distansen ut kan pakten troligen hålla politiken flytande framtill nästa val.
De svagare länkarna - Gun Jareblad, Levi Eckeskog och en hotande sämre ekonomi - kan dock ställa till det rejält. Om sedan sossarna väl fattar att de förlorat valet och börjar bedriva en tung sakpolitisk opposition - istället för småpetigt "gnäll" - kan det bli riktigt tungt för landstingsmajoriteten.