I Folkbladet 14 mars berättar Göran Färm om ett förslag till nya EU-skatter som lagts fram av grekiska Anni Podimata, vice ordförande i kommittén för industri, forskning och energi.
Hon vill ha en koldioxidskatt och "projekt-obligationer" för till exempel nya järnvägar. Och - kanske viktigast - hon vill införa en Tobin-skatt på finansiella transaktioner. 529 röster för och 127 emot blev det.
Bakgrunden är att EU har det besvärligt. I Grekland har försöken att få ekonomin under kontroll resulterat i gaturevolutioner, och läget i Spanien är egentligen lika illa, till följd av bland annat all vindkraft man byggt. Den kloke spararen håller sig därför på avstånd från euron.
För vår del i Sverige är läget däremot gott. Först Göran Persson och sedan Anders Borg fick fason på ekonomin. Den stora krisen som kom 2008, till följd av USA:s bostadspolitik, berörde oss jämförelsevis mycket litet. Och euron är tack och lov inte vår valuta.
Men nu vill alltså Europa - parlamentarikerna att vi ska börja betala skatt till EU.
"Det är stora pengar det handlar om", som Färm säger. Hur får vi annars fram de enorma resurser som krävs för dessa nödvändiga framtidsinvesteringar (järnvägar? vindkraft?), undrar han.
Minsann. Är detta verkligen något som svenska politiker vill?
Att svensken i gemen inte ser någon fördel i detta menar jag är rätt självklart.