Det tidigare stadsbärande partiet dominerar fortfarande myndigheterna och funderar på med vilken betäckning de ska kunna vinna valet i juli i år. Journalisterna letar efter nya etiska regler. Och hur ska landet göra med alla dem som varit regimens hantlangare?
Efter ett möte med advokaten Abderrazak Kilani tänker jag på en dikt av Tomas Tranströmer. Kilani är ordförande i tunisiska advokatsamfundet, som varit en del i den mäktiga folkliga demokratirörelsen i landet.
Vi träffas på hans kontor i den stora domstolsbyggnaden mitt i centrala Tunis. Han beklagar alla dessa medlöpare som skapades av förre presidenten Ben Alis mutor och politiska polis. Advokater och domare arbetade i en värld som styrdes av diktatorn och hans hejdukar. De domare som hävdade sitt oberoende och ställde sig på lagens sida trakasserades eller flyttades helt enkelt från sin tjänst.
Advokater fick sina kontor genomsökta och sina företag beskattade på ett sätt som gjorde att de tvingades plocka ner skylten.
Medlöparna i Tunisien har varit många men det finns en som Kilani berättar om, som träffar mig lite extra där vi sitter med våra tekoppar och samtalar. "
Det internationella samfundet" säger han. "Av de stora lån omvärlden gav Tunisien tog Ben Ali minst en tredjedel själv och det var med de pengarna han fortsatte att styra och ställa bortom all demokratisk insyn.
Han köpte makt och inflytande och nu sitter vi kvar med lånen utan att ens kunna betala räntorna."
Jag brukar själv hävda att det kan vara svårt att få kreditgivare att ge lån om det allt för ofta kommer krav på avskrivningar. Men i detta fall är jag beredd att hålla med om behovet av att se över lånen till Tunisien. Det är en del av omvärldens bakläxa.
Något USA, Kina, stormakterna i EU, IMF och Världsbanken, och många fler, borde tänka på. Och som alltid gäller det att också gå till sig själv och sitt eget agerande eller brist på ett sådant. Eller som Tomas Tranströmer uttrycker det i dikten Stenarna:
Stenarna som vi kastat hör jag
falla, glasklara genom åren (...)
Där faller
alla våra gärningar
glasklara
mot ingen botten
utom oss själva