Viktiga signaler till envåldshärskare
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Trycket växer dag för dag på regeringen. Samtidigt - på andra sidan Israel - pressas Egyptens president Mubarak av demokratiska krav. Nyligen meddelade Mubarak att han skulle tillåta mer än en (1) kandidat i presidentvalet!
Regimerna i Libanon och Egypten påverkas givetvis av händelserna i regionen. Det lyckade valet i Palestina och det något upptinade förhållandet mellan Israel och den palestinska myndigheten sänder viktiga signaler till envåldshärskare i många länder. USA:s invasion av Irak och de spirande försöken till demokrati som har följt i spåren av Saddam Husseins fängslande är också oroande för regimerna i närheten.
Oppositionens uppvaknande i Libanon och Egypten sporras naturligtvis av utvecklingen i länderna runt omkring. I förlängningen kan vi möjligen ana en gradvis demokratisering av de stater som omger Israel. Därmed kan ett av de svåraste hindren för en någorlunda stabil fred i Mellanöstern vara på väg att undanröjas. Ännu ser vi bara svaga tendenser till en sådan utveckling. Men så länge Israel är den enda demokratiska nationen i området finns inga förutsättningar för fred och välstånd i regionen. Demokratiska stater är nämligen stabiliserande i sig själva. De ger aldrig särskilt stort utrymme för alltför extrema rörelser och åsikter. Demokrati är därmed på många sätt ett annat ord för mittenpolitik, sans och balans.
Därför väcker de folkliga demonstrationerna i Libanon förväntningar som sträcker sig långt utanför landets gränser.