"Vi som är vita har det inte lätt"
Louise Malmström
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kommentaren västes fram av en pensionerad utlandssvensk äkta kärring. Hon var läckert brunbränd och välbehållen i vit linnedräkt. Hennes händer var välmanikyrerade och hade förmodligen inte så värst många skurade golv på sitt samvete. Hon fortsatte: "Det där de berättar om Mandela är bara ljug alltihop. Har ni besökt hans gamla bostad i Soweto? Jaha, då ska ni väl pricka av hans cell på Robben Island också." Med ett fnys greppade hon sitt vinglas och vinglade vidare bort mot gratisbuffén. Vi stod kvar och ville inte tro våra öron.
Firar tio år
Sydafrika firar tio år av demokrati i år. För tio år sedan stod landet på randen av ett inbördeskrig. I stället har man lyckats lösa en mängd problem med demokratiska medel och med minskade våldsinslag för varje val som hållits. Visst har man fått kritik för att man inte hunnit uppfylla alla sina löften ännu, men man är också värd beröm för att man hunnit en bit på vägen. Tio år är i det här perspektivet en ganska kort tid. Särskilt med tanke på hur omfattande utmaningarna är.
Störst klyftor
Utmaningar som fattigdomen. Sydafrika hör till de länder som har störst klyftor mellan fattiga och rika. Varje pensionär försörjer i genomsnitt tjugotvå personer på sina knappa tusen kronor i pension per månad. Eller utmaningar som arbetslösheten. I vissa områden är den så hög som åttio procent. Eller utmaningar som HIV- och aidsproblematiken. Med fem miljoner smittade ser de framför sig varje dag hur fler och fler familjeförsörjare dör undan. Här finns dessutom en rad tabun att bryta för att kunna informera och undvika att ännu fler blir smittade. Den första kvinna i Sydafrika som berättade offentligt att hon var HIV-smittad blev stenad till döds.
Progressivt
Landets nya konstitution är progressiv. Debatten kring en vital demokrati, kring utbildning, pedagogik och folkhälsa är i många avseenden minst lika långt kommen som i Sverige. Som ny demokrati kan man ju snegla på andra länders misstag och undvika att göra desamma. På så sätt får man ett försprång. Dessutom har de något som många andra länder saknar. De har en framtidstro och optimism i särklass. Huvuddelen av landets befolkning vet att de har hur stora möjligheter som helst att få det bättre i framtiden och det påverkar naturligtvis deras framåtanda. Vi som lever i länder vars demokrati har fler år på nacken har en tendens att bli lite bortskämda på den punkten.
Dagliga hyllningar
Att vara svensk på besök i Sydafrika är detsamma som att bli hyllad dagligen. Jag vet inte hur många tacksamma människor jag hann möta på bara en vecka. Människor som verkligen förmedlade sitt tack med hjärtat och till och med hade nära till tårar. En del av dem hade själva suttit som politiska fångar på Robben Island. "Vi hade inte klarat det utan er. Tack för det svenska deltagandet i kampen mot apartheid".
Värdefullt bränsle
Sådana möten är oerhört värdefull bränsle för fortsatt engagemang. Om man ibland känner att ens politiska gärning inte ger många avtryck eller upplever att bojkotter och protester inte spelar någon roll är det sådana möten man måste försöka minnas. Och man måste låta dem överskugga minnen av möten som det med rasistkärringen på gratisbuffén.