Som nummer ett brukar svaret alltid vara en lycklig framtid åt barn och barnbarn, en önskan att de ska få vara friska och få ett bra liv. Som nummer två är det ofta fred på jorden, att vi ska slippa drabbas av krig och elände. Nummer tre är miljön och att vi ska kunna efterlämna rent vatten och frisk luft till kommande generationer.
Det är ju helt normalt att vi önskar oss det här. Men nu kommer vi till det onormala och det är hur vi - åtminstone de flesta av oss vuxna - i verkligheten beter oss, vilka politiska beslut vi fattar och hur det påverkar våra högsta önskningar i livet. Om vi verkligen menar att barn och barnbarn är det käraste vi har - och det är det säkert - då borde väl de som tar hand om dessa guldklimpar tillhöra de mest högavlönade.
De har ju ett stort ansvar att förvalta alla barnmorskor, sjuksköterskor, barnskötare, fritidsledare, dagbarnvårdare, lärare med flera, alla som vi litar på och lämnar våra telningar i deras vård.
Men icke! I stället är det bankdirektörer, börsmäklare, stora aktieägare och andra, som har hand om våra och andras pengar, som tjänar storkovan. Det ska storfräsarna ha för att de har ett så stort ansvar, sägs det.
Om det går bra ska de ha bonus för att de är duktiga, om det går dåligt ska de väl ha bonus som tröst. Om det går riktigt illa ska skattebetalarna gå in och rädda situationen, annars går det alldeles åt pipsvängen. Men hög ersättning ska de ha, även om det blev lite si och så med ansvaret.
Fred på jorden då, det vill väl alla ha i alla fall? Nja, det är nog si och så med den saken.
Om vi tittar på hur mycket pengar som läggs ner på fredsbevarande och humanitära åtgärder och jämför med hur mycket som läggs ner på vapenindustri - inklusive högteknologiska underverk som kan bära vapnen - och på att muta fattiga länder för att de ska köpa våra vapen, ja då blir man förskräckt. Prata om att tala med kluven tunga!
Men miljön är vi väl i alla fall rädda om? Vi vet ju att vi bara har ett enda klot som vi ska leva på och att vi blir fler och fler som ska dela det klotet.
Jovisst vill vi värna om miljön, bara vi får köra bil så mycket vi vill, flyga till Thailand, slippa åka till returpunkten med elavfallet, slänga massor av fullt ätbar mat, använda lampor och andra elförbrukare påslagna dygnet runt eller åtminstone kasta cigarrettfimpar och snuskuddar var som helst i stan.
Men det är klart vi värnar om miljön. Frågan är om vi är riktigt kloka.