Vi behöver en ny invandringspolitik
Den svenska asyl- och invandringspolitiken är i behov av en omfattande och grundläggande reformering. Sverige är ett av västvärldens största invandringsländer. Regelverket som skall hantera invandringen påminner dock mer om bananrepublikens än om det moderna välfärdssamhällets.
Integrationsminister Jens Orback bör ta fram en ny politik för integrationspolitiken. FOTO: SCANPIX
Foto:
Trots vår allmänt sett höga standard i den offentliga förvaltningen och trots vår traditionellt pragmatiska resultatinriktning i politiken i stort, så kan vi nu snart se tillbaks på två decennier av märkligheter och felsatsningar inom integrations- och migrationspolitiken.
En grundbult i misslyckandet tycks vara att de invandrande personerna inte får tillträde till den vita arbetsmarknaden om de inte genomgått vissa mängder av svenskundervisning i centralt fastställda former.
Uppsidan av ordningen "svenska först - arbete sedan" är förstås att kunskaperna i invandrarlandets språk är högre hos invandrarna i Sverige än i många andra jämförbara länder. Den dystra nedsidan är emellertid att invandrarnas deltagande i arbetslivet är påfallande lågt i det svenska samhället. I det alltmer socialt och etniskt segregerade Sverige cementeras nu utanförskapet till arbetslivet i ett växande antal bostadsområden.
Som bl a författaren och riksdagsmannen Mauricio Rojas visade i gårdagens DN har utvecklingen varit dramatiskt negativ under 1990-talet.
<B>I Navestad/Ringdansen deltar t ex inte ens 50 % av den vuxna befolkningen i arbetslivet. Regelverkets ovilja att betrakta invandrarna som de arbetskraftsinvandrare de flesta faktiskt är, bidrar naturligtvis i hög grad till misslyckandet i arbetskraftsintegrationen. Invandrarna tvingas nu istället att försöka kvala in till Sverige som flyktingar vilket dels leder till långa och förnedrande handläggningstider.</B>
Dels innebär dagens system att de som verkligen har flyktingens behov av vård, stöd och skydd riskerar att skickas iväg från Sverige på felaktiga grunder. Istället för att gripa sig an det svåra, känsliga och komplexa arbetet med att skapa ett nytt regelverk för arbetskraftsinvandring så har regeringen - hittills förgäves - försökt få riksdagens gehör för lagar som skulle inskränka invandrarens möjlighet att överklaga avslag på begäran om uppehållstillstånd. Givet dagens system är regeringens ambition begriplig - överklagningsrätten utnyttjas ibland in absurdum vilket leder till mycket långa handläggningstider. Men samtidigt förutsätter även låga krav på rättsstaten att möjligheten att klaga på avslagsbeslut finns kvar så länge dagens system finns kvar.
<B>I ett antal kommuner - främst Malmö och Göteborg - har kommunpolitikerna bildat opinion för att begränsa de asylsökandes möjligheter att ordna eget boende under den tid som deras ärende handläggs av de statliga myndigheterna. Kommunpolitikernas agerande är på ett sätt inte svårt att förstå. De oroas av höga socialbidragsutbetalningar och av riskerna för ökade sociala och kulturella spänningar i den tilltagande inflyttningens spår.</B>
I förra veckan enades socialdemokraterna och moderaterna i riksdagens socialförsäkringsutskott om att gå kommunpolitikerna till mötes. I riksdagen finns nu således majoritet för att ta bort bidraget på maximalt 850 kr/månad till de asylsökande som ordnar eget boende utanför de statliga förläggningarna. I förslaget från majoriteten skall dock de asylsökande som "kan få jobb" undantas från det indragna bidraget.
Denna administrativa åtgärd kommer att leda till att många asylsökande tvingas bo i flyktingförläggningar i flera år. Förmodligen kommer även ett antal asylsökande att "ge upp" och ge sig av från Sverige för att söka lyckan någon annan stans i världen.
Dagens asyl- och invandringspolitik utgår från den i grunden felaktiga föreställningen att invandringen är ett problem för det svenska samhället. Det regelverk som nu styr politiken är således tillskapat för att begränsa och försvåra invandringen. I själva verket är emellertid invandringen en stor tillgång för vårt land. Behovet av genomgripande reformer är därför mycket stort. Migrationsminister Barbro Holmberg och integrationsminister Jens Orback bör därför arbeta fram direktiv för en stor och parlamentarisk utredning som - ungefär likt ansvarskommittén - får i uppdrag att ta fram en ny politik för regler, ansvar och attityder inom integrations- och invandringspolitiken.