Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Vem ska granska granskarna?

Vissa myndigheter har granskande och dömande uppgifter. De kan ingripa i enskilda människors och företags verkligheter på ett högst abrupt sätt. Den största makten finns hos domstolarna. För att så långt som möjligt säkerställa domslutens riktighet finns överklagansmöjligheter inbyggda i systemet.

Hans-Gunnar Axberger professor i juridik menar att domstolar ibland dömer fel personer till fel straff. Foto: Pressens bild/arkiv

Hans-Gunnar Axberger professor i juridik menar att domstolar ibland dömer fel personer till fel straff. Foto: Pressens bild/arkiv

Foto:

Norrköping2006-05-30 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den som döms i tingsrätten kan överklaga sin dom till hovrätten. Det finns även möjlighet att få sin sak prövad i Högsta domstolen. Som en sista utväg kan den enskilde - efter att domen vunnit laga kraft - söka resning och omprövning i en ny rättegång.

Hans-Gunnar Axberger är professor i juridik. På justitiekanslerns uppdrag har han granskat ett antal domar - främst sexualbrottsmål - där tidigare dömda gärningsmän fått resning och frikänts i nya rättegångar. I går presenterade Axberger resultatet av sin utredning i en artikel på DN: s debattsida. Han drar inga förhastade slutsatser av sitt begränsade (totalt elva ärenden) utredningsmaterial. En självklar slutsats av Hans-Gunnar Axbergers undersökning är emellertid att domstolar ibland dömer fel folk till fel straff.
Vad detta kan bero på - utöver att domstolar befolkas av människor som likt vi andra inte är fullkomliga - är omöjligt att ha några underbyggda och generella uppfattningar om. Axberger pekar på två omständigheter som är väl värda en fortsatt diskussion. Dels framhåller han att kraven på bevisning måste vara höga för fällande domar. I några av de fall han refererar till i sin artikel har bevisen uppenbart varit undermåliga. Politiskt tryck och uppfattningar sprungna ur det "allmänna rättsmedvetandet" kan ha påverkat jurister och nämndemän på ett otillbörligt sätt. Det finns skäl att anta att trycket på domstolarna är extra stort i vissa sexualbrottsmål där till exempel barn är inblandade.
Hans-Gunnar Axberger är också kritisk till att det är åklagarmyndigheten som skall vara biträde till den person söker resning och nya rättegångar i gamla fall. Åklagaren hamnar i sådana fall i ett läge där myndigheten skall överpröva sitt eget arbete i tidigare fall. Axberger föreslår att åklagarna skall befrias från dessa uppdrag. I ett rättsstat är det inte tillbörligt att myndigheter är sina egna granskare.
Frågan om "vem som skall granska granskarna" bör alltid vara närvarande i den rättspolitiska debatten. Genom Hans-Gunnar Axbergers utredning har frågan på allvar kommit upp till ytan. Det är bra. Där bör den stanna.
-
<a href="mailto:widar.andersson@folkbladet.se"></a>
<img src="http://www.folkbladet.se/Upload_Images/Ledare-insandare/AnderssonWidar.jpg" width="100" height="140" border="0"><a href="mailto:widar.andersson@folkbladet.se">
<span class=color style='color:#BF1229;'>Ledare
Widar Andersson<br>011-200 456</a></span>
Läs mer om