Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Debatt: Vårtan som kan göra skillnaden

Torsten Nilsson

Torsten Nilsson

Foto:

Norrköping2005-10-01 06:00
Torsten Nilsson
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Warszawa är en av de kommunistgråa huvudstäder som nu kliver fram ur anonymiteten och antar en alltmer västeuropeisk skepnad. En jättelik arbetsplats där det byggs nya kontor, vägar och bostäder i frenetisk takt. Inte minst runt kulturpalatset som numera har Hennes & Mauritz och Pizza Hut som närmaste grannar. Den fula skyskrapan i stans centrum var en gåva från Sovjetunionen som polackerna först tänkte sätta grävskoporna i. Men nostalgin tog överhanden. När allt kommer i kring har flera generationer Warszawabor roat sig i den väldiga byggnaden som fortfarande är fylld av aktiviteter.

Polackerna har fått mycket förstört under årens lopp och är besatta av att bygga upp allt gammalt igen. Hela gamla staden, som raserades av nazisterna, har rekonstruerats i detalj. En veritabel turistfälla där många turister fastnar i stället för att se sig om i stan. Näst tyskarna beskylls svenskarna för att ha förstört flest slott och minnesmärken. Från stadens murar kunde Warszawaborna se hur de svenska trasarméerna drog fram och tillbaka på andra stranden av Wisla under Karl X Gustavs planlösa polska fälttåg 1655-56. Ett tag besatte svenskarna också själva Warszawa. Omvänt gjorde den polske kungen Sigismund anspråk på den svenska tronen. Inte utan rätt, han var ju son till Johan III. Anspråk som Polen inte gav upp förrän i freden i Oliva 1660.
Medan Sverige var en stark centralmakt, styrdes Polen av feodalherrar som var och en hade vetorätt i polska sejmen. Därav uttrycket "polsk riksdag". Idag har det lugnat ner sig på den politiska fronten, men polackerna är fortfarande rätt ombytliga. Ingen regering efter systemskiftet 1989 har fått förnyat förtroende, och partierna har kort bäst före-datum. Sällan längre än till nästa riksdagsperiod.

I parlamentsvalet den 25 september sopades de regerande vänsterpartierna bort, och fram trädde två nya partier: Den ultraliberala Medborgarplattformen (PO) och det katolskt-konservativa "Lag och rättvisa" (PiS), som nu ska bilda regering ihop. Störst blev PiS som alltså besätter premiärministerposten.
PiS leds av Jaroslaw Kaczynski, vars broder Lech Kaczynski är partiets kandidat i presidentvalet den 9 oktober. Bröderna är enäggstvillingar, och om Lech blir president blir det inte lätt för omvärlden att skilja Polens politiska toppledare åt. Det enda som skiljer dem är en vårta på den tänkte presidentens näsa.
Nu går det nog inte så. Medborgarplattformens presidentkandidat Donald Tusk ligger bäst till i opinionsmätningarna, men för säkerhets skull har Jaroslaw Kaczynski skickat fram en annan regeringsbildare för att inte sabotera broderns presidentvalskampanj. En politisk skenmanöver i bästa kommuniststil.

Politiken kommer troligen inte att förändras så mycket. PO:s önskan att låta marknaden helt styra Polen balanseras av PiS? krav på en stark statsmakt för att klara den sociala tryggheten som delvis gått förlorad i det nya kapitalistiska Polen.
EU-politiken ligger numera fast förankrad också på landsbygden, och flörten med USA lär fortsätta. Säkerheten är och förblir Polens prioritet nummer ett, och där litar man än så länge mer på USA än på Europa. Sedan får Europa se upp med den homofobi och reaktionära moralsyn i allmänhet som delar av det nya polska ledarskapet står för.
Läs mer om
Norrköping