VĂ„rt behov av Ulf Lundell
Christer Sandberg
Foto:
Det hĂ€r Ă€r en debattartikel. Ă
sikterna i texten Àr skribentens egna.
Mer Àn 800 sidor utan handling.
Dagboksliknande anteckningar. Skisser som skulle kunnat bli en roman. Kanske en sjÀlvbiografi. Eller en bok i en alldeles egen genre.
Just det vildvuxna Àr nog viktigt. Hade han skrivit en stram debattbok om tillstÄndet i landet sÄ hade det antagligen blivit prÀktigt trist.
Förundrad - förbannad
Med den hÀr tegelstenen tar han tempen pÄ Sverige.
SÄ Àr det med alla Lundells böcker. Skildringen av samhÀllet Àr det bÀsta.
Flanören som ser sin samtid. Förundrad. Förbannad.
SanningssÀgaren. En modern Hjalmar Söderberg.
Problemet med Ulf Lundells romaner har ju varit fiktionen. De skruvade intrigerna.
Inte sÀllan med nÄgon slags kriminalstory inslÀngd som förvÀntad socker i botten för lÀsaren. Den hÀr gÄngen har han skippat det dÀr och gÄr rakt pÄ sak.
Viss publicitet har det blivit av att han skÄpar ut Lasse Berghagen och Robert Wells. Just dessa omdömen Àr inte de viktigaste i boken.
Men det Àr skönt att notera att vi Àr nÄgra som Àr oförstÄende inför hysterin kring just dessa enkla spelemÀn.
Bert Karlsson vann
Lundell skriver om politik med lust & allvar. En inte sÄ vanlig kombination, faktiskt. BerÀttelsen om hur Bert Karlsson till slut vann alltihop;
"Hela Sverige att Skara Sommarland".
SÄ berÀttar Lundell varför han röstar ja till euron. Varför det Àr omöjligt att idag stödja VÀnsterpartiet eller Miljöpartiet, Àven om han lagt sin sin röst pÄ det sistnÀmnda förut.
Hur han blir sÄ förbannad pÄ Margareta Winberg att han under stor vÄnda bestÀmmer sig för att heller inte rösta (s).
Ulf Lundell som feminismens fiende nr 1. En mediagrej sÄklart.
Andra lismande typer kommer undan med ett fint sÀtt och goda mediarÄdgivare. Den hÀr rabulisten tycks inte ha nÄgra sÄdana, och det Àr han vÀl vÀrd respekt för.
Naturligtvis finns det ingen lÀsare som hÄller med om allt i den hÀr boken.
SĂ€kert har t ex Ulf Lundell en lite Ă„lderdomlig kvinnosyn. Romantiserad.
Som en Evert Taube, eller nÀrmare till hands förstÄs; Bob Dylan, Lay Lady Lay.
Kvinnan som ett annat vÀsen. Som nÄgon man Àter frukost med pÄ en frÀmmande planet.
Norrköpingstrakten"
Han resonerar om solidaritet och rÀttvisa. Skriver om ett folkhem som byggts om till kasino. Man vet att nÄgonting hÀnder, men man vet inte vad.
Ibland Äterkommer han i berÀttelsen till Norrköping.
Eller "Norrköpingstrakten", som han skriver, det var vÀl i nÀrheten av SkÀrblacka han bodde. DÄ pojken blev man. Skrev Jack.
Och allting förÀndrades. Media förstÄr han sig fortfarande inte pÄ.
Hursomhelst:
Ibland Àr det nödvÀndigt med nÄgon som sÀger lite obehagliga sanningar.
Det finns ju en del som alltid flyter upp till ytan. Vi behöver Ulf Lundell för att synliggöra ni-vet-vad, sÄ att vi inte trampar i det.
Det var bara det jag ville sÀga.
<a href=mailto:christer.sandberg@folkbladet.se><FONT COLOR="#0033CC">christer.sandberg@folkbladet.se</a></FONT>