Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Världsbä(s)t på förnyelse

Socialdemokratin i Sverige är ett slags inofficiella världsmästare på förnyelse och gradvis anpassning till nya generationers värderingar. I val efter val har socialdemokratin förmått att attrahera väljare i tillräcklig omfattning för att kunna behålla greppet över regeringsrodret.

Förnyelse 1996. Göran Persson och Ingvar Carlsson på partikongress.
FOTO: SCANPIX

Förnyelse 1996. Göran Persson och Ingvar Carlsson på partikongress. FOTO: SCANPIX

Foto:

Norrköping2004-10-27 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Väljarnas höga betyg till SAP beror naturligtvis i huvudsak på att regeringarna har gjort ett gott dagsverke. Sverige tillhör världseliten i välfärd och välstånd och även om det givetvis finns många skavanker i samhället så är Sverige ett på det hela taget väl fungerande samhälle.
Hemligheten bakom socialdemokratins framgångar är förmågan att glidande lämna gamla positioner för att lika smygande och odramatiskt inta nya ståndpunkter. Förändringarna märks knappt i det korta tidsperspektivet. Partiet har dessutom lärt sig att stora dramatiska förändringar och utspel inte tilltalar den svenska väljarkåren.
Därför vinnlägger sig ledande socialdemokrater alltid om att "låta" ungefär som man alltid har "låtit" samtidigt som den praktiska politiken anpassas till nya förutsättningar och omvärldsfaktorer. Denna strategi är inte alltid möjlig att följa. De politiska motståndarna utom (och inom) rörelsen söker nämligen alltid efter tillfällen att dramatisera politiken.

Ingen paradgren
Folkomröstningar är t ex inte någon socialdemokratisk paradgren. Med EU - omröstningen 1994 som det enda helt glasklara undantaget så har socialdemokratins ledning inte tillhört den vinnande sidan då folkomröstningar hållits. Att sätta allt på ett kort - ja eller nej i en folkomröstning eller t ex i en strejk - går på tvärs mot arbetarrörelsens tradition.
Förhandlingar, samtal, sonderingar, anpassningar, kompromisser och glidande skrivningar i lite småluddiga uppgörelser är däremot mer i socialdemokratins smak. Man gillar att "laga efter läge" och att pröva sig fram.
Linje två i folkomröstningen om kärnkraft 1980 var ett konkret uttryck för socialdemokratins erfarenhet av att de flesta problem s a s "löser sig själva". På valsedeln för linje två höll man nämligen öppet för såväl avveckling som fortsatt drift av reaktorerna. Det sunda förnuftet och behovet av el till jobb och välfärd skulle få styra kärnkraftens framtid.

Skapar osäkerhet
Öppenheten om kärnkraftens framtid skapar förstås osäkerhet om vad socialdemokratin egentligen vill i ämnet. Häromkvällen redovisade t ex SvT: s Aktuelltredaktion en undersökning där 80 % av s - väljarna opponerade sig mot det som de uppfattade vara regeringens vilja att avveckla kärnkraften i förtid. Partisekreteraren Marita Ulvskog förklarade emellertid att väljarna och regeringen hade precis samma uppfattning i kärnkraftsfrågan - ingen avveckling skall ske om jobben, välfärden, miljön och elpriserna påverkas negativt!
Det här glidande sättet att styra ett land är kanske inte särskilt vackert eller principiellt högtstående. Men otvetydigt fungerar det tämligen väl både för samhället och för socialdemokratin.
Sverige och svenskarna slipper att kastas ut i tvära förändringar mellan ytterligheter samtidigt som SAP oftast slipper att lämna ifrån sig regeringsmakten till någon annan.