Var och en sin egen målgrupp
Christer Sandberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
101 år blev hon på en diet av flera dagliga drajor, g&t s och årgångsviner och därtill det klassiska engelska köket.
Nu är det ju inte så att livet går ut på att bli så gammal som möjligt. Det är inte ens så att livet går ut på att undvika sjukdomar. Tanken att varje människosjäl får en kropp att bo i under jordelivet är förstås vackert religiös. I tankegångens riktning ligger att vi ska vårda denna kropp och vara snäll mot den. Det är en sympatisk tanke. Men innehåll går före form, själ före kropp. Om vi ska jaga fram i motionsspåren och nogsamt undvika allt det där syndigt goda; cigarrerna, konjaken, ostarna, grädden, salamin, chokladen - så ska vi avstå därför att vi mår bättre av det Liemannen springer ändå ingen joggare ifrån.
Alla vill leva länge - men ingen vill bli gammal.
Jag var 25 år och gick som vanligt till frisören i kvarteret där Journalisthögskolan låg på Andra Långgatan.
- Ja, här börjar det bli en kal fläck, sa frisören helt lugnt.
Jag hade ganska långt, mörkt självlockigt hår, som jag nog tyckte var en del av min, så att säga, personlighet. Gubben i nylonskynke såg att jag var försatt i chocktillstånd.
- Det behöver ju inte betyda att du ska bli flintskallig alltså. Sånt där är ju oftast ärftligt, hur ser din pappa ut?
- Som Lennart Hyland, sa jag.
Men man vänjer sig och ändrar frilla.
Det kommer en dag då man plockar ett par svarta Levis från hyllan i butiken och går till kassan.
- Ska du inte prova?
- Behövs inte, jag vet min storlek!
Men hon är söt och man stjäl gärna lite av hennes av uppmärksamhet. Så man provar och hon kikar in i provhytten och frågar hur det går, när man sliter med de där förbannade jeansen. Hon har med sig rätt storlek och självbilden har i ett enda slag vridits några tum utåt.
Det är den dagen då man granskar Trackslistan och inser att det bara är fullständigt okända artister som dominerar hitlistorna numera. Kändisarna i kvällstidningarna är också anonyma typer som tycks vara med i något som kallas dokusåpor.
Man är inte i målgruppen, helt enkelt. När jag jobbade i kulisserna på Café Norrköping kunde jag ibland känna en tillfredställelse av att vara yngre än målgruppen.
På Sveriges Radio blev snabbt åldersfixeringen fundamentalistisk och när direktionen klubbade att P 4 var för de som var + 37,5 var jag redan passé, flera år för åldersstigen för P 3. Jag flydde till P 1 ett tag. Men i längden höll det ju inte. Så därför är jag nu i den här spalten. Folkbladet är för människor av alla slag.
Vi försöker göra en tidning som ska locka till läsning hos alla åldrar. Varje läsare är en egen målgrupp. Följ mig bortåt vägen så ska du få vara med om något.