Vänsterns hopplösa enögdhet
Förhoppningsvis inleds vapenvilan mellan Israel och Hizbollah idag. Så var det i vart fall tänkt på söndagen.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nu skall en stor och med kraftfulla mandat försedd FN-styrka rekryteras i världen. FN skall understödja den Libanesiska arméns kontroll över landet. Sverige bör givetvis delta i denna FN-operation. Fundamentet för vår utrikespolitik bygger på ett starkt FN. Vänsterpartiets ledare Lars Ohly motsätter sig emellertid svenska FN-trupper i Libanon. I hans förvridna och enögda världsbild - där aversioner mot USA och Israel tycks vara dominanta - är nämligen FN: s resolution alltför Israelvänlig.
Tyvärr hamnar vänsterpartiet ofta i dessa hopplösa situationer där de som nu ensidigt tar parti för de styrande i Damaskus och Teheran. Konflikten i Mellanöstern har många dimensioner och har många parter som har delar av rätten på sin sida. Israels militära övervåld mot civila i Libanon är ett brott mot folkrätten. Libanons bristande kontroll över sitt land och sina gränser är också ett brott mot samma folkrätt. Vapenvilans främsta syfte är att stoppa mördandet av civila israeler och libaneser. FN-styrkans främsta uppdrag är att tillsammans med Libanons armé, säkra landets gränser.
Att ingå i en sådan FN-styrka är att stå upp för folkrätten. Därför bör Sverige medverka i FN: s uppdrag i Libanon. Det vore på sin plats om Jan Eliasson och Göran Persson gjorde klart att de betraktar Lars Ohlys synpunkter i ämnet som ett något udda debattinlägg och inte som något som kan komma att påverka en ny socialdemokratisk regering.