Våldet rår inte på demokratin
Christer Sandberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det var en pigg och pratsam krabat som nyfiket förhörde sig om vem jag var och ville berätta vad han gillade bäst och så.
Några planer på att lämna över luren till mamma hade han inte.
Hon fick ta i lite på skarpen och så tog hon luren och den direktsända intervjun inleddes, ämnet minns jag inte.
Det jag minns är bara att grabben högljutt protesterade i bakgrunden. Anna fick säga åt honom att vara tyst när mamma talade i telefon och då lydde han också till slut.
Jag tänker på den där grabben nu, och på hans bror.
De har mist sin mamma. Det är den värsta tragedin, en katastrof för familjen.
<b>Ännu ett 11.9</b>
Men att Anna Lindh mördats är en katastrof för Sverige också.
Besynnerligt nog ännu ett 11:e september att minnas med avsky och sorg, efter Chilekuppen och attacken mot New York.
En dag av sorg som känns längre än en månad av glädje.
Tyngda av dödsbudet samlades vi på redaktionen igår morse för att planera arbetet. Allt annat fick läggas åt sidan.
Vi var några som gick en datakurs, den avbröts omedelbart, kändes plötsligt inte alls angelägen.
Och det som vi nyss ansåg vara så oerhört viktigt att skriva om, tycktes nu som ytliga småsaker.
Till och med frågan om Sverige ska byta valuta.
- Det är när sånt här händer som allt får sina rätta proportioner, sa någon.
Så är det. Samtidigt måste samhället fortsatta att fungera.
Även om vi alla chockas och skakas i grunden.
<b>Det måste gå!</b>
Livet är skört. Det har jag själv påmints om just den här sommaren.
Jag har varit på en begravning och har vänner som fått besked om svåra sjukdomar.
I den privata sfären sörjer vi och oroas och förbannar orättvisan.
Men så måste vi också hämta kraft för att orka fortsätta.
Det är svårt, men vi vet att det måste gå.
Så måste vi också tänka när landets utrikesminister mördas.
Samhället får inte lamslås, då blir konsekvenserna ännu värre.
Medias roll är central här. Att ge korrekt information, förmedla sorgen och smärtan - men även visa att världen finns kvar, att livet går vidare. Att samhället fungerar!
Därför var det ett klokt beslut som partierna i riksdagen fattade: folkomröstningen fullföljs som planerat.
Demokratin får aldrig vara blott ett knivhugg från att komma i gungning.
Det öppna demokratiska samhället står starkt, trots tragedin, det är det viktiga budskapet.
I sorg och i vrede går vi på söndag för att manifestera att våldet inte rår på demokratin!
<a href=mailto:christer.sandberg@folkbladet.se><FONT COLOR="#0033CC">christer.sandberg@folkbladet.se</a></FONT>