Valår - det är kul!
Christer Sandberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Inför det förra valet satt jag som programledare när partiledarna mötte väljarna i telefonväkterier i radio. Jag hade med alla, utom folkpartiets ordförande.
Lars Leijonborg måste vara den partiledare som satsar mest på familjen. Det talas en del om det bland journalister. Folkpartiledaren vill inte bli störd, meddelar hans sekreterare ofta. Han vill inte gärna medverka i program tidigt på morgonen, och så vidare.
Den som jobbar hårdast tycks vara kristdemokraten Alf Svensson, den äldste i branschen. Det var ett grymt program som Alf hade inför förra valet. Ur bil, i bil, ständigt nya möten, debatter och väkterier.
Säkert rätt tänkt eftersom det ju inte finns någon bakom Alf som kan locka väljare. Jag tog emot honom med några vänliga ord och en förfrågan om kaffe när han skulle vara med i mitt program.
- Ja, tack gärna kaffe, jag är så fruktansvärt trött!
Han såg verkligen sliten ut, som om han varken fått mat eller sömn på flera dagar. Så berättade han om sitt tuffa schema och han var helt klart kritisk mot upplägget. Den medföljande ombudsmannen försökte skämta bort klagomålen, men tystnade efter en vass blick från partiledaren.
I direktsändning var han genast inne i sin roll som den trygga och gammalfarbroderliga.
Han och Gudrun Schyman har samma taktik i sådana här lägen: De håller med alla som ringer!
I väkterierna med Carl Bildt, Birger Schlaug och Göran Persson blev det ibland ganska fräna debatter med lyssnarna.
En åkeriägare frågade Schlaug:
- Vad händer med mitt företag om du får makten? Jag går under om dina förslag på bränsleskatt går igenom!
- Jo, det stämmer, vi vill ha bort landsvägstransporterna. Så du ska nog inte rösta på oss!
Så skulle aldrig Gudrun och Alf uttrycka sig.
De tycks jobba efter devisen att kunden - väljaren - alltid har rätt.
Men Gudrun blir irriterad om någon påpekar att hennes parti skickade lyckönskningstelegram till Honecker strax innan muren föll.
Och Alf avskyr att någon antyder att nästan alla på ledande poster i partiet är med i Pingstkyrkan.
- Hej på dej pastor Alf, sa en glad och uppenbart vänligt sinnad man.
- Vadå pastor? Jag är inte pastor, var har du fått det ifrån, fräste KD-ledaren så att den arme mannen skälvde vid telefonen.
Han hade rört vid något ömt och plötsligt förvandlades den trygga farbrorn till en uttröttad och folkilsken pingstvän från Gränna.
Folkbladet är ju oberoende socialdemokratisk. Men det partipolitiska står den politiska redaktören härintill för. På nyhetsplats är vi neutrala inför konsekvenserna av det vi publicerar.
Det är kul med valår. Så vi har bestämt oss för att satsa hårt på att täcka årets valrörelse. Det är en av de redaktionella nysatsningar vi nu går in i det nya året med. Ytterligare reporterkraft med inriktning mot årets val. Den som vill följa debatten i vårt spridningsområde ska rimligen inte kunna vara utan Folkbladet, oavsett partitillhörighet.
I den här tidningen ska det partiskiljande blottläggas, konflikterna synliggöras. Men det ska också bli spännande att granska kandidaterna. Vad de står för såklart, men också vad de är för slags typer. Nejdå, vi ska inte ägna oss åt personförföljelse. Men systemet med personval motiverar ju verkligen att väljarna får veta vad företrädarna är för ena.
Vi lär säkert få upp några bra spår som gör att det svider lite i skinnet på några toppolitiker, det hör till spelets regler. Följ mig bortåt vägen så ska du få vara med om något.