Vågar jag rösta ja?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nedan följer några påstående, som jag hoppas på att få kommenterade och värderade från både ja och nej till euro.
Argumenten för euro är både politiska och ekonomiska. Ett fastare band mellan Europas länder, med allt mer lika syn på bl a fördelnings-, närings-, och utrikespolitik ser jag som en väg att undvika social dumping med företagsflytt som följd. Ett politiskt starkare Europa skulle också bli en mer jämbördig samtalspartner till ett allt mer dominerande USA.
<b>Likvärdiga villkor</b>
En viktig uppgift för EU är att inom EU skapa likvärdiga villkor för företagsamhet. Det medför en stabilare arbetsmarknad och därmed tryggare anställningar. I sin tur ger det säkrare inkomster till den samhällsfinansierade sektorn för att säkerställa behoven till skola, omsorg och en generell välfärdspolitik.
Företag som sluter avtal inom ett gemensamt valutaområde, löper inte risken att drabbas av konsekvenser till följd av valutaförändringar. Att slippa valutasäkring mot euron är en fördel eftersom vår handel i stor utsträckning sker inom EU. Men många företag, t ex biltillverkare, stål- och pappersindustrin är även beroende av en fortsatt valutasäkring mot dollar och pund. Problemet med fluktuerande valutor finns i stor utsträckning kvar. Dollarn och pundets värde har varierat även mot euron. Euron har också åkt lite berg-o-dalbana.
<b>Ingen flytande krona</b>
Jag kan också se allvarliga följder av en gemensam valuta. Vad skulle ha skett om vi 1992 haft euro och saknat möjligheten att korrigera kronans värde till de omgivande valutornas. Sverige hade under en följd av år haft en fortlöpande inflation och drivit upp kostnadsläget till en sådan nivå att exportindustrin gick på knä. Detta var en för vårt land och våra företag mycket allvarlig situation. En förlorad kundrelation kan vara förlorad för alltid. Utan den devalvering som blev följden av att kronan släpptes flytande hade processen kunna bli mycket smärtsam och sänkt oss långt ned i välfärdsligan. Vårt kostnadsläge är inte beroende av krona eller euro utan på hur vi handskas med vår ekonomi.
Det har gjorts en sak av att den svenska riksbanken, på samma sätt som den europeiska centralbanken (ECB), fattar självständiga beslut. Den stora skillnaden är dock att den svenska riksbanken fattar beslut med hänsyn till svensk ekonomi. Det lär inte ECB göra. En annan risk är att en lågkonjunktur kan slå mer mot vissa sektorer och drabba Europas länder olika. Slår det mot oss saknar vi möjligheten att använda penningpolitiska instrument.
<b>Optimalt valutaområde?</b>
En fråga i sammanhanget:
Är Europa ett s k optimalt valutaområde. Är länderna så lika att en låg- eller högkonjunktur drabbar länderna ungefär lika och samtidigt? Om länderna är för olika, är valutasamarbetet ett riskprojekt som kan skada EU-samarbetet i sin helhet.
En insändare ondgjorde sig över att ett nej i folkomröstningen kommer att gälla under en längre tid. Ja, det får vi väl hoppas. Att ha ny folkomröstning bara för att vissa inte gillar resultatet är ett hån mot demokratin och folkopinionen. Har folk tagit ställning i en omröstning ska resultatet gälla. Accepteras inte resultatet ska man inte ha folkomröstning. Men ett nej gäller ändå inte för evigt. Vid nya förutsättningar och kommande erfarenheter kan omröstningen göras om. Blir det däremot ett ja i folkomröstningen, får vi ingen ångertid.
<b>Rösta efter fakta</b>
Valet den 14 september är ett av de viktigaste som hållits i Sverige. När jag lägger min röst ska det vara av övertygelse grundad på fakta. Inte på känsla och tro och inte heller för att "det är roligt att rösta ja" som en förespråkare skrev.
Det är ja-sidan som har till uppgift att tala om för oss varför vi ska rösta ja. Då räcker det inte med slagord som att "euron är bra för Sverige", "vi kan inte stå utanför", "ensam är inte stark" och andra liknande fraser som inte ger någon upplysning i sakfrågan. Får jag inte svar på de frågor som gör mig tveksam - måste jag ställa frågan: vågar jag rösta ja?