DEBATT: Våga utmana väljarna

Upplägget är klassiskt och enkelt. Väljarna erbjuds möjligheten att stödja ett invandrarfientligt parti utan att de behöver smutsa ner sig med öppen främlingsskräck. Väljarna kan istället använda sig av anständiga argument om behov av bättre äldreomsorg och bättre fungerande integration. SD har ännu inga någorlunda salongsfähiga frontfigurer men det kan snart komma att ändras. De mer eller mindre halvkriminella stolpskotten i dagens parti kan rensas ut och mer slimmade politiker kan träda in i deras ställe. Och då kan det bli farligt. Det är inte SD i sig som utgör den största faran. Det är de traditionella partiernas anpassning till Sverigedemokraterna som oroar mig mest. Det danska Folkepartiets framfart i Danmark förskräcker.
Stora och etablerade partier försöker ofta möta hot från uppstickare genom att försöka "käka upp dem." Ibland är dessa processer mer bra än dåliga. När miljöpartiet etablerade sig på den svenska politiska scenen blev flera partier raskt miljöpartier även de. Exemplet Ny Demokrati är mindre uppbyggligt.
Partierna, främst (s) och (m), hade etablerat ett slags oskrivet avtal mellan sig; invandringsfrågor hölls i görligaste mån borta från den politiska debatten. Inget av partierna ville väcka den björn som sover. Vare sig socialdemokrater eller moderater hade något intresse av att invandringen skulle bli en stor och debatterad fråga. Den officiella tystnaden var i sig ett problem eftersom misstänksamheten och avogheten mot utlänningar därmed kunde utvecklas ostört i det civila samhällets undervegetation.
Eftersom inga nya politiska entreprenörer av betydelse försökte exploatera invandringsmotståndet bedömde dock de traditionella partierna att tystnadens risker var att föredra. På bara ett halvår, 1991, ändrades förutsättningarna dramatiskt. Ny Demokrati stormtog svensk politik och vann drygt tjugo riksdagsmandat. De satsade på vinnande "snackisar". Kritik av höga mat- och spritskatter, invandring, byråkrati, kriminalitet och misstänkliggörande av yrkespolitiker dominerade programmet. Det varGreven och Betjänten mot det förstockade etablissemanget.
Under NyD: s korta politiska sommar skedde en märkbar förändring av den officiella tonen i invandringspolitiken. De etablerade partierna försökte minimera väljarförlusterna genom en gradvis anpassning till de delar av Ians och Berts kritik som väckte mest anklang i de egna partileden.
Sverigedemokraterna gör en omvänd resa i förhållande till Ny Demokrati. Ian och Bert inledde sin bana med ett kändisreportage i tidningen Hänt i Veckan. När ledarna tröttnade fanns bara spillror kvar. SD håller däremot på att bygga ett parti underifrån. Resultaten i Ungt Val nyligen tyder på att invandringsfrågan är politisk dynamit för många ungdomar. SD fick många röster vilket kan tolkas som en spegling av levande motsättningar och fördomar mellan infödda och invandrade ungdomar. De gamla partierna måste därför avstå från alla planer på anpassning till SD. De måste istället våga utmana SD: s eventuellt växande väljarskara.
Problemen med invandringen skall inte döljas men de som överväger att rösta på SD skall inte kunna smita undan en konfrontation med sina värderingar.
Väljarna skall inte kunna gömma sig bakom en hycklande omsorg om äldreomsorg och integration.

Information till våra läsare

Debatt: Våga utmana väljarna