DEBATT: Vad strider de om i Köpenhamn?

Fortfarande poppar en och annan klimatskeptiker upp och ifrågasätter den etablerade forskningen om klimatet och de mänskliga aktiviteternas inverkan på temperaturhöjningen. De blir dock allt färre. Invändningarna är extra löjliga eftersom alla vet att vi måste ställa om från fossilbränsleanvändning inte bara av klimatskäl, utan också därför att oljan är på väg att ta slut och därför att de fossila bränslena orsakar en mängd miljöproblem utöver den globala uppvärmningen. Och - glöm inte - idag är det fler experter som menar att dagens prognoser för klimatets utveckling är för försiktiga, än de som menar att de är överdrivna. Idag erkänner nästan alla regeringar, även USA: s och Kinas, att det krävs både snabba, breda och långsiktiga åtgärder för att ställa om till dels lägre energiförbrukning, dels förnybara energislag. Det är bra, men samtidigt är det oroväckande att så få verkar beredda att stå för kostnaderna. Statsminister Reinfeldt svävade oroväckande på målet, och trasslade in sig i ett riktigt virrigt resonemang om nya och gamla pengar, när han fick frågan om det är rimligt att ta av redan utlovade biståndspengar till den rika världens klimatstöd till fattigare länder. Problemet handlar dels om rättvisa mellan rika och fattiga länder och individer och dels om omställningsförmåga. Omställningen är sannerligen inte problemfri. Den energimodell som har varit ryggraden för den ekonomiska tillväxten, och därmed miljontals jobb, i årtionden måste förändras i grunden. Det kommer att kosta.
Men ändå behöver inte klimatomställningen främst innebära försämringar. Den skapar också nya möjligheter för jobb och tillväxt. Men då vore det helt orimligt att låta den rika världens klimatstöd till fattigare länder gå ut över vårt stöd för FN: s s k millenniemål, dvs att utrota fattigdom, analfabetism och fattigdomsrelaterade sjukdomar.
Detta vore särskilt fel mot bakgrund av att det är den rika världen som genom århundraden av kolonialt förtryck till stor del har orsakat u-ländernas fattigdom och - genom mångdubbelt större växthusgasutsläpp - också har orsakat deras klimatproblem. U-länderna måste också ställa om, det är helt klart. Men vi i de rikare länderna måste ta på oss huvuddelen av kostnaderna. Annars blir omställningen ett hot mot u-ländernas ekonomiska utveckling, vilket vore helt orimligt. Och trots allt: de kostnader man pekar på är klart mindre än vad det skulle kosta om vi missar tvågradersmålet, och dessutom klart lägre än vad sista årets finanskris har kostat...

Debatt: Vad strider de om i Köpenhamn?

Världens ledare står inför ett viktigare avgörande än på länge: Ska det globala klimattoppmötet i Köpenhamn nå ett bindande och hållbart slutresultat, eller skjuta problemen på framtiden?