När detta läses vet vi hur det gick i valet men redan nu när vi skriver det här vet vi vissa saker, som kom fram i valrörelsen och med all säkerhet blir av. Vi får förmodligen en tredje pappamånad eftersom det, enligt Mikael Damberg är så bra för kvinnorna och barnen. Att det också är bra för papporna var det inget tal om, men dom får väl offra sig.
Vi kommer att få ett antal JAS-plan till en hisnande kostnad eftersom dom vi redan köpt är för få och för gamla. Vi kommer med all säkerhet fortsätta vår vapenexport, kanske rentav till länder som för krig, eftersom den lär vara så viktig för vårt land. Däremot kommer vi inte att få se rättvis beskattning mellan lön och pension, a-kassa och sjukpenning, för det har vi inte pengar till.
Lärarlönerna kommer att höjas och det är bra, men det finns andra grupper, som också är underbetalda i förhållande till arbete och ansvar, t ex vårdpersonal. När är det deras tur? Det är lika svårt att få tag i sjuksköterskor som lärare.
Det eviga tjatet om ökad konsumtion och tillväxt lär vi få dras med även i fortsättningen. Att miljön inte orkar med den konsumtion som västvärlden kostar på sig idag, det låtsas vi inte om.
Vi hoppas naturligtvis att Putin ska ta sitt förnuft till fånga och att det ska bli fred i Mellanöstern. Det känns som om det finns alldeles för mycket vapen i världen och alldeles för många som vill använda dom, men hot och våld är ingen framkomlig väg till fred. Krig leder till den värsta miljöförstöring som tänkas kan och är ett resursslöseri utan dess like. Återuppbyggnad – om den alls är möjlig – kommer att kosta gigantiska summor, priset för en del mäns behov av makt.
Det känns ibland som om människan aldrig lär sig av misstagen. När vi får höra att en ung kvinna tar på sig en nazibindel för att skämta när hon går på fest, ja då blir man gråtfärdig. Någon måste tala om för henne att kriget inte var ett skämt, det var ondska, fanatism och rent vansinne och något vi aldrig trodde vi skulle behöva se igen.