Utrota fundamentalistfeminismen - inte männen
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
För mig är feminism i alla fall detsamma som att man ser att det finns omotiverade skillnader och orättvisor mellan könen och att man vill göra något åt det. Inte att man tror att det ena könet på alla områden är överlägset det andra.
Det som bubblat under ytan började definitivt flippa ur i samband med att Schyman lanserade sin mansskatt. Hur kan man på fullaste allvar hävda att det är rättvist att man ska betala extra skatt bara för att man är man? Punktskatter på tobak och alkohol är logiska. Rökning och alkohol kostar samhället miljarder när sjukvården ska ta hand om alla tobaks- och alkoholskadade. Men ska jag som icke-rökande kvinna betala en särskild skatt bara för att det är fler kvinnor än män som röker? Naturligtvis inte. Lika lite som alla schyssta män ska betala extra skatt för att andra män slår.
Men det finns ännu värre exempel. I vintras läste jag Valerie Solanas SCUM manifest, skrivet i mitten av sextiotalet men nyligen utkommet i svensk översättning. Kort sammanfattat kan man beskriva manifestet som en helt orimlig teori kring patriarkatet. Solanas beskriver mannen som en maskin, en vandrande dildo, en emotionell parasit, en biologisk olycka.
Manlighet är enligt Solanas en bristsjukdom. SCUM står för Society for Cutting Up Men, vilket säger allt om manifestets slutsats - männen ska utrotas. Själv skadsköt Solanas Andy Warhol efter ett bråk om en pjäs han stulit för henne och förbannade sig själv för att hon inte träffade bättre.
Någonstans kan jag faktiskt förstå den stackars kvinna som har skrivit manifestet. En stor del av sitt liv levde hon som prostituerad och lär därmed inte ha träffat på den charmigaste delen av den manliga befolkningen. Hur tar man sig ur sådant med förståndet i behåll? Det är inte konstigt alls att hon hamnade på mentalsjukhus.
Vad som däremot är omöjligt att förstå är de reaktioner som översättningen av SCUM manifest har väckt i den svenska feministdebatten. Här har den hyllats av många. Sara Stridsberg som har skrivit förordet i nyutgåvan skriver till exempel att SCUM manifest borde ha en hedersplats i varje kvinnas hjärta och bokhylla. Hallå? Hur tänker hon då?
En enda positiv följd har fundamentalistfeminismen fått. Den har ökat skepsisen mot enfrågepartiet FI. Jag är tacksam för att de finns och lyfter frågan eftersom det tvingar de etablerade partierna att visa att de menar allvar med feminismen. Det är superviktigt att kämpa för kvinnors rättigheter och för ökad jämställdhet. Precis som det är superviktigt att kämpa för till exempel invandrares rättigheter eller för jämlikhet i allmänhet. Men att göra det på en egen planhalva skild från all ideologi i övrigt är lika obegåvat som att införa mansskatt eller hylla Solanas SCUM manifest.
Det viktiga är nu att inte låta alla negativa vibbar kring de osunda "feministiska" företeelserna förstöra ryktet för den sunda feminism som borde vara ett normaltillstånd för alla som tror på demokrati och mänskliga rättigheter.