Utredningsvågen
Efter flodvågen kommer nu vågen av utredningar och kommissioner. Frågorna om Vem och Vilka som skall utreda Vad och Varför sköljer med kraft genom samhällets politiska kretsar.
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
<B>Det finns inga som helst anledningar att sätta upp en särskild utredning för denna fråga.</B>
Svegfors och hans ledamöter har i uppgift att presentera förslag om hur ansvaret för viktiga samhällsfunktioner bör fördelas mellan lokala, regionala, nationella, europeiska och globala myndigheter och aktörer. Genom att ge Svegfors tilläggsdirektiv inom kris- och katastrofområdet skulle regeringen markera tilltro till det ordinarie utredningsväsendet. Erfarenheten av utredningar som sätts upp snabbt och plötsligt när något särskilt har inträffat i samhället är faktiskt inte särskilt goda.
Det är därför bättre att låta kris- och katastrofområdet ingå i den sammanhållna helhet som Svegfors Ansvarsutredning redan har hunnit greppa.
Folkbladet följer även samma tankekedja när det gäller granskningen av regeringens agerande under perioden från 07.28 på annandagens morgon fram till dess att räddnings- och hemtagningsarbetet är avslutat för svensk del. Många röster har höjts för att de som skall utföra granskningsuppdraget skall vara "oberoende" av regeringen. Expressen har t ex förslagit höga jurister som granskare medan Dagens Nyheter helst vill ge uppdragen till utländska experter. Nackdelen med de båda tidningarnas förslag är dock att sålunda sammansatta granskningsgrupper skulle riskera att bli väldigt svaga i förhållande till regeringen.
Folkbladet har tidigare även kritiserat såväl regeringens som oppositionens förslag till granskningskommissionärer för denna fråga. Anders Milton är olämplig eftersom han är anställd på regeringskansliet. Han är dessutom som ordförande för Röda Korset alltför involverad i den kris- och katastrofhantering som skall granskas. Carl Bildt och Ingvar Carlsson är heller inga bra namn i sammanhanget. De var båda statsministrar under den akuta handläggningen av Estoniakatastrofen. Risken för politiska och emotionella överföringar mellan hanteringen av Estonias och flodvågens offer är därför stor såväl hos dem båda personligen som hos den allmänhet som skall värdera den kommande granskningens resultat. Ingvar Carlsson som är en klok man avböjde - just av dessa skäl - följdriktigt under gårdagen alla eventuella nomineringar som granskare av regeringen.
<B>Istället är det riksdagen som bör ta initiativet i granskningsfrågan. Riksdagen förfogar över såväl ett eget konstitutionsutskott som en egen riksrevisionsmyndighet. Dessa aktörer kan sättas i arbete för att med saklig och politisk tyngd granska regeringen.</B>
Det finns ingen anledning för riksdagens socialdemokrater att vara särskilt anpassliga gentemot Göran Persson och regeringen i dessa frågor. Då och då behöver Persson och hans kollegor påminnas om att riksdagen faktiskt är den första statsmakten. Genom att ta initiativ till en gedigen granskning av regeringens agerande bör riksdagen ta chansen att visa att den i allvarliga lägen förmår att höja sig över partibandens lojaliteter.