Utan varandra är vi förlorade
Vi är alla individer - men vi är också i starkt behov av gruppen. Solidaritet är oerhört viktigt för ett samhälle. Foto: Henrik Montgomery/Scanpix/arkiv
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
omsorg. Hemtjänst- och fotvårdskonsumenten får en egen check att handla för. Att träna på gym utan hjälp av en individuell tränare betraktas som "bonnigt".
</span>Individualisering är vår tids tema och underström. Jag har i sak inget att invända mot detta. I stort finns dock skäl att tala för sans och balans. Vi är inga individuella "öar" som oberoende av varandra, framlever våra liv. Våra tankar, känslor, rädslor, förhoppningar och uppfattningar är sällan unika. Vi är individer med flockbeteende. Utan flocken förtvinar vi. Mitt behov av att bli sedd delar jag med dig. Vi behöver se varandra.
En av samhällets mer storskaliga arenor där vi "ser varand-ra" är det offentliga sparandet inom socialförsäkringarna. Den bärande idén är att relativt höga avgifter betalas in av människor som sällan använder sig av försäkringarnas förmåner.
På andra kanten kan människor som sällan eller aldrig gör några inbetalningar till försäkringarna, ändå lyfta anständiga förmåner. I mitten finns en grupp som ger och tar avgifter och förmåner i ungefär samma omfattning. Socialförsäkringarnas fördelningspolitik har flera dimensioner. Å ena sidan erkänns de "livets orättvisor" som fördelar uppväxtvillkor, god hälsa, intressanta arbeten och bra inkomster på ett visst sätt. Å andra sidan ges de som gynnas av hälsa, god ekonomi och kanske ett visst privat sparande, chansen att avstå en del av sitt offentliga sparande till förmån för människor som från och till har det tuffare.
Systemet fungerar relativt bra för både individerna och flocken. Om socialförsäkringarna avvecklades - vilket de två unga centerpartisterna Gustav och Magnus Andersson föreslog på DN debatt i går - skulle en större del av sparandet bli individualiserat. Det offentliga sparandet; fördelningsutrymmet mellan individer, skulle förtvina. Centerpartisterna föreslår att en modell för Grundtrygghet införs istället för dagens inkomstrelaterade socialförsäkringar.
Grundtryggheten skulle krympa det fördelningspolitiska fältet i väsentlig grad. Man sparar åt sig själv och inte åt andra.
Grundtryggheten är ett gammalt och oregelbundet återkommande tankespår inom centern.
Jag tror emellertid inte att Grundtryggheten står särskilt långt fram på den borgerliga alliansens reformlista.
Folkpartiet är till exempel motståndare till alla sådana här förslag. Jag tolkar centerpartisternas inlägg mer som en markering av de marknadsliberala strömningarna i den beryktade Stureplanscentern, än som ett aktuellt förslag.
Att genomföra en sådan stor reform som de båda Anderssönerna föreslår skulle möta ett oerhört stort motstånd i samhället. Borgerligheten är knappast intresserad av ett sådant krig i nuläget.
Men i förlängningen -- säg efter en eventuell borgerlig valseger 2010 - kan samhället och mentaliteten ha ändrats så pass mycket att det kan vara möjligt att börja utreda Grundtryggheten på allvar.
Alliansens strategi är att med små myrsteg "avsossefiera" samhället. Att minska det offentliga sparandet genom att lägga ut delar av sparandet och ekonomin på de enskilda är en väsentlig del av strategin. Egenägda lägenheter, sämre a-kassa, lägre inkomstskatter, och högre trafikförsäkringar är exempel på inslag i strategin.
Att redan nu slå till med en megareform som Grundtryggheten finns dock inte i den borgerliga sinnevärlden.