Utan målbur ? inga mål
Christer Sandberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vi måste identifiera svagheterna och sätta upp tydliga och mätbara mål.
Det är precis sånt som management-konsulter mässar om för sådär tiotusen i timman på de branschdagar som jag ideligen blir inbjuden till, och alltid avstår ifrån.
Just i det här fallet har de ändå rätt. Numera är det inte ovanligt att det är f. d sportstjärnor eller idrottsledare som, dyrt, säljer sina tjänster vid de där arrangemangen.
<b>"Jobba, jobba, jobba!"</b>
Framtoningen kan skifta, men budskapet är alltid detsamma, det vet jag.
Idrotten som en metafor, en liknelse och bild, för annan verksamhet.
Inte så dumt egentligen, det finns helt klart saker att ta till sig. Men det finns också avgörande skillnader. Idrottsledaren har ju en fördel gentemot alla andra ledare. Målet är redan extremt tydligt för alla inblandade. Det betyder förstås inte att det räcker för coachen att vara hejaklacksledare. Så var det när jag spelade fotboll i ungdomen.
- Jobba mera bara så kommer det, sa tränaren när vi låg under med 4 - 0 i halvtid i förmatchen på Idrottsparken och förnedrades inför nästan fullsatta läktare.
"Jobba, jobba, jobba!" Visst, men vad förväntas jag göra?
För annonssäljaren kan det möjligen stå skrivet i skyn i på väg till jobbet: sälj in mer annonser! Men för journalisten. Gör en bättre tidning! Hur då bättre?
<b>Absolut kvalitet?</b>
Poeten och dramatikern Stig Larsson fixade lite vågskvalp i den kulturella dammen för ett par år sedan när han hävdade att konstnärlig kvalitet var ett absolut och objektivt begrepp.
Alltså inte en fråga om smak & tycke. Smaken är inte som baken, delad.
Kul tanke, men han har nog fel. Ta musiken som exempel. För mig är det självklart:
Operasångare kan inte sjunga! Åtminstone inte annat än just opera. Det är därför "Symfonin" med Loa Falkman är en så underbar kalkon, så lustigt pinsam.
När jag en gång satt i en musikpanel i radio kom Johnny Cash nya platta i lurarna. Han gjorde Tom Pettys " I won´t back down".
Sångaren tycktes gjuta in nya betydelser i texten. Med frasering och inlevelse fick han orden att uppfylla hela medvetandet. En helt fantastisk sånginsats, uppenbar för alla och envar, trodde jag. Men Lisa Tilling, som satt i samma panel, sågade Johnny jäms med fotknölarna:
- Jag skulle kunna erbjuda honom lite utbildning i sång, det här är inte ens bra amatörsång, sa Lisa, som ju är musikpedagog och vet vad hon talar om.
Så är det. Upplevelsen måste få vara vår egen. Lisa har rätt, förstås. Men jag har lika rätt.
- Man har sagt mig att Wagners musik är bättre än den låter, sa Mark Twain.
<b>Falsk som Håkan</b>
Det är precis som med Håkan Hellström. Sjunger han inte falskt? Förmedlar han starka upplevelser till dem som gillar honom, så spelar det väl ingen roll.
Musiker i min omgivning säger att stackars Håkan visserligen saknar sångröst, men egentligen inte sjunger falskt. Det spelar, som sagt var, ingen roll.
Vad är då en bra tidning? Vi kanske har för många stavfel, alla rubriker är inte klockrena, färgerna på bilden liksom flyter ut, kanske missar vi den rena tonen, sjunger rentav lite falskt understundom. Men "bättre" räcker inte som mål, det kommer inga framgångar bara man "jobbar på". För att göra mål, måste det finnas mål. Utan målbur - inga mål! Jag tar gärna emot synpunkter på exakt hur Folkbladet kan bli ännu bättre, hjälp oss att sätta upp nya mål. Det var bara det jag ville säga.