Under kort tid har det kommit besked att fyra av våra tio kärnkraftsreaktorer i Sverige ska stängas i förtid. Inte för att de inte kan köras den förväntade livslängden, utan för att de ekonomiska förutsättningarna inte medger fortsatt drift. Regeringens besked om ytterligare höjd effektskatt, en skatt som bara åläggs kärnkraften, var droppen som fick bägaren att rinna över. Men situationen är inte överraskande, även om den har blivit mer påtaglig med en direkt kärnkraftsfientlig regering som uppenbart struntar i konsekvenserna av sin politik. De ekonomiska förutsättningarna för energibranschen har undergrävts under åratal då man pumpat in subventioner i s.k. förnybar energi och skapat ett överutbud på energimarknaden. Således har man pressat ner priserna så att i princip all elproduktion blöder av förluster.
Problemet är bara att kärnkraften inte kan ersättas med vind- och solkraft då vårt land och vår industri behöver en stabil baskraft alla årets timmar. Otaliga remissinstanser har varnat, bl.a. Svenska Kraftnät som påtalade att en nedläggning av fyra reaktorer markant ökar risken för effektbrist i södra Sverige och att en sådan situation inte enbart kan bemästras med ökad vindkraftsproduktion. Men man valde att inte lyssna.
Med Centerpartiet i spetsen kastade den förra regeringen sig in i ett subventionsrally utan dess like. Förmodligen var man tämligen medveten om de konsekvenser vi idag ser. Men när Centerpartiet gick från att vara ett parti för landsbygden till att försöka tävla med Miljöpartiet om storstadshipsters fick den energikrävande industrin, som ju så ofta finns just på landsbygden, stryka på foten. Påskyndad urbanisering blir nu konsekvensen och otaliga jobb, primärt landsbygdsjobb, placeras i riskzonen. Att industriföretag väljer att investera i Sverige ter sig allt mer avlägset.
Den svenska basindustrin är beroende av en fungerande infrastruktur, kompetens- och kapitalförsörjning samt att vi kan erbjuda driftssäker energiförsörjning till konkurrenskraftiga priser. Det är något Sverigedemokraterna högljutt kommer att strida för. Att borgerligheten nu tar till brösttoner ter sig tämligen urvattnat med tanke på att man lovat att lotsa igenom regeringens politik och lägga ner sina röster genom decemberöverenskommelsen (DÖ), kanske så länge som fram till 2022.