Upp till bevi(s)
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I tidigare artiklar på ledarsidan under oktober har Folkbladet analyserat kärnpunkterna i den tredelade berättelsen. I morgon inleds den socialdemokratiska partikongressen i Malmö. Partiledningens stora uppdrag under kongressen är att väcka engagemang för en framtidsinriktad berättelse där socialdemokratins värderingar och historiska traditioner fortfarande präglar samhället.
Socialdemokratins behov av en ny och engagerande berättelse om framtiden är mycket stort. Dels upplever många väljare och medlemmar att den forna samhällsmodellen är på väg att krackelera. Känslan av att möjligen tillhöra det förlorande laget riskerar att sprida sig i rörelsen. Konservatismen och tillbakablickandet kan därmed komma att växa i partiet. Dels utmanas socialdemokratin för första gången på länge av en ny och mer begåvad högerberättelse om samhället och människorna.
På kongressen måste Göran Persson, Thomas Östros, Ulrica Messing, Vanja Lundby-Wedin och de andra företrädarna förmå att väcka entusiasm och kampglädje för de utmaningar och möjligheter som skapas av globalisering, EU:s inre marknad och ett allt starkare konkurrenstryck i omvärlden.
Det svenska socialdemokratiska samhället bygger å ena sidan på omfattande fördelningspolitik, betydande beskattning och på kollektiva åtaganden i offentliga försäkringar. Å andra sidan vilar den socialdemokratiska framgångssagan på frihandel, samverkan med näringsliv och fackföreningar och på pragmatisk anpassningsförmåga till sådant som ändå inte är något att göra åt.
Ledare
Historiskt står socialdemokratin på stabil grund. Utfallet har varit gott. Vårt lilla land har hävdat sig mycket väl. Kan partiet undvika konservatismens fällor finns det mycket som talar för att socialdemokratin kan vara med på banan under lång tid framöver. Den nya socialdemokratiska framtidsberättelsen bör bl a innehålla följande kapitel för att bli framgångsrik:
Gröna klimatfrågor måste nu på allvar vävas in i den socialdemokratiska berättelsen. Ett ekologiskt hållbart samhälle är en grundläggande förutsättning för alla andra välstånds- och välfärdsfrågor.
Socialförsäkringar med höga ersättnings- och trygghetsnivåer är en förutsättning för att människor skall finna sig i den ökade inkomstotrygghet och de stegrade krav på flexibel, individuell anpassningsförmåga som de globala marknaderna representerar. Omvandlingarnas accelererande hastighet - som inte är något att göra åt - kräver emellertid att försäkringarna entydigt omvandlas till verkliga omställningsförsäkringar.
Skattefinansiering av kollektiva åtaganden och fördelningspolitik förstärker människors förändringsvilja. Marknadstänkandet i samhället - som inte heller är något att göra åt - kräver dock förändringar av dagens fyrkantiga system. Förutsättningen är därför att offentligt betalda tjänster erbjuder liknande valfriheter och kvalitéer som de privata marknaderna. Genom att offensivt bjuda in producenter av vård/skola/omsorg och andra välfärdstjänster till samverkan, skapas samhörighet på nya områden mellan privat näringsliv och socialdemokratins samhällsmodell.
Kommuntänkandet är ett hinder för utveckling och rörlighet. Regioner bör därför ersätta kommuner i den kommande socialdemokratiska modellen. Större regioner för arbete, vård och utbildning gör Sverige mer dynamiskt och konkurrenskraftigt.
Sist men inte minst behöver socialdemokratin förnya berättelsen om sitt eget parti. Det stora mass- och folkrörelsepartiet finns inte längre. I massmediasamhället känner helt enkelt vare sig partiledning eller människor samma behov av masspartier som tidigare. Socialdemokratin behöver nu istället öppna sig för breda och djupa kontakter med människor och rörelser utanför den historiskt traditionella intressesfären.
Socialdemokratins klassiska styrka är förmågan att förändras i takt med samhället.
På kongressen nästa vecka är det upp till bevis som gäller för dagens partiledning.
Får de med sig partiet framåt?
Eller kommer mötet i Malmö att präglas av ängsliga tillbakablickar?