Unga måste välja väg
Teresa Carvalho tillhör den nya generationen inom SSU. De har en viktig roll att spela inför valet 2010. Foto: Andreas Skogh/arkiv
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det enskilt viktigaste beslutet som SSU:arna har att fatta på sin kongress handlar om att välja en ny ordförande. Idag står SSU utan ordförande: den tidigare ordföranden Anna Sjödin avgick efter det riksbekanta slagsmålet hon var inblandad i på Stureplan i Stockholm för ett och ett halvt år sedan.
Ordförandevalet står mellan Laila Naraghi från Kalmar och Jytte Guteland från Stockholms län. Guteland är valberedningens kandidat: hon kommer från SSU:s största distrikt och har nära kontakter i partiledningen. Bland annat har hon varit nära medarbetare åt Pär Nuder medan han var finansminister.
Naraghi är uppstickaren som utmanar etablissemanget i SSU. Hon har profilerat sig som internationalist och nytänkare. De politiska skillnaderna mellan kandidaterna är små: båda står nära socialdemokratins mittfåra. Ändå är kampen bitter mellan Guteland och Naraghi - ordförandestriderna i SSU är kända för att våra mycket hårda.
En av dem som ska fatta beslut om SSU:s framtid är 22-åriga SSU:aren Teresa Carvalho från Norrköping. Carvalho har gjort en snabb karriär i kommunpolitiken. Bland annat sitter hon i kommunfullmäktige och är ersättare i gymnasienämnden. Folkbladets läsare känner henne som krönikör här på ledarsidan.
Teresa Carvalho och resten av SSU:arna i Norrköping har bestämt sig för att stödja Laila Naraghi i ordförandevalet. "Laila har besökt oss SSU:are i Östergötland flera gånger och jag har fått ett bra intryck", förklarar hon. "Det känns som om Laila står för en ny öppenhet i SSU och dessutom har hon verkligen ett brinnande engagemang.
Jytte har jag aldrig träffat."
För det socialdemokratiska partiet är SSU:s kris allvarlig.
Ungdomsförbunden fyller viktiga uppgifter för sina moderpartier och socialdemokraterna är inget undantag. Det handlar om att värva ungdomsväljare i valen, leverera framtida politiker och forma nya politiska idéer. Men SSU klarar inte längre sina uppgifter.
Förstagångsväljarna är trendkänsliga och hoppar ofta mellan partierna.
De är svåra att vinna för medelålders partiledare och är måttligt intresserade av vallöften om pensioner och sjukvård. Tanken är att ungdomsförbunden ska kunna attrahera de yngsta väljarna genom att finnas på gymnasieskolor, på konserter och badstränder dit partierna sällan vågar sig.
I valet i höstas gick det dåligt för socialdemokraterna generellt, men det gick uselt bland ungdomarna. I gruppen 18-21-åringar fick moderaterna fler röster än socialdemokraterna. Det är inget bra betyg till SSU.
Under Almedalsveckan i Visby aviserade Mona Sahlin att socialdemokraterna skapar en ungdomspanel för att utforma en ny politik för unga i Sverige.
I vanliga fall hade det varit naturligt för en partiledare att vända sig till sitt eget ungdomsförbund för att få råd om ungdomspolitiken. Men Sahlin litar uppenbarligen inte på SSU när det gäller att forma framtidens politik och skapar istället en egen panel.
Det kan inte tolkas som något annat än en misstroendeförklaring.
Lokalt i Sverige finns många duktiga personer som fostrats i SSU och som snart är redo att ta över stafettpinnen när äldre partikamrater lämnar de politiska uppdragen. Teresa Carvalho i Norrköping är ett exempel.
Men som organisation är SSU illa ute. Åratal av bråk och mygel har tömt ungdomsförbundet på politisk energi. Mona Sahlin bör hjälpa sitt ungdomsförbund, men också ställa krav.
Om tre år är det åter val och då måste Sahlin kunna räkna med ett SSU som har kapacitet att värva de yngsta väljarna till partiet.
Sahlin och det socialdemokratiska partiet måste kräva att SSU:arna löser sina motsättningar och åter riktar energin utåt: ett förbund som slåss internt saknar värde.
Oavsett vem av kandidaterna som vinner striden i Örebro kommer den nya ordförande ha en tuff uppgift framför sig.