Undergrävande journalistik
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Brevet kom tillbaka med en "Åter avsändaren"-stämpel. Stackars Khay glömde att det var en bomb, öppnade försändelsen och sprängdes i bitar.
Eller ni kanske har läst om sjukhuset i USA där läkarna förbryllades av att patienterna i en viss säng på intensivvårdsavdelningen alltid dog omkring kl. 11 varje söndag.
Det tycktes inte spela någon roll i vilken kondition patienterna var. Vissa misstänkte att onda makter härjade.
Några i personalen hade faktiskt biblar med sig när de alla samlades kl. 11 påföljande söndag för att med egna ögon se vad som skedde. De hälsade på deltidsstädaren och kunde se hur han glatt visslande drog ur kontakten till respiratorn - så att han kunde använda dammsugaren!
Några har förstås redan insett sambandet mellan berättelserna. De är just berättelser. Påhittade historier.
Likväl har de förmedlats som riktiga nyheter. Den om städaren som drog ur kontakten har färdats länge och långt och hamnat i många tidningar. Den om den självbombande irakiern kan vara placerad av Bush-administrationen.
Center for Media and Democracy i USA kunde ju förra året avslöja att regeringen hade planterat nyheter om Irak.
Nyheter som hade till syfte att stärka krigsmoralen och skildra Irak-kriget som framgångsrikt.
Men man ska nog inte dra den förhastade slutsatsen att det här bara är ett amerikanskt fenomen.
Aftonbladet publicerade ju förra året fejkade intervjuer av den norske frilansjournalisten Björn Benkow.
När han märkte att ingen längre ville köpa hans artiklar hittade han på intervjuer med världskändisar som Oprah Winfrey, Tom Cruise, Julia Roberts, Michael Douglas och BiIl Gates.
Många av oss gick också på historien om sexbarnsfamiljen som bodde i en jordhåla i Gävle.
En spännande historia som tycktes ha allt. Det var bara det att den inte var sann.
En gång skrev jag själv en fejkad artikel. Den handlade om en sångerska från den småländska stad där jag var journalist.
Hon hade varit med sitt band i USA och då fått kontakt med Dave Stewart som hade blivit eld och lågor över smålänningarnas musik. Nu var det klart att Eurythmics-stjärnan skulle producera en skiva med dem. Det var innebörden i min artikel.
Men på en fest några månader senare avslöjade en i bandet att allt var ett påhitt. Eller "ett skämt", som han sa.
På Sveriges Radio var jag med om att sända en mycket intressant intervju med en anonym kille från Norrköping som använde anabola steroider. Det var fejk, fick jag veta senare. Reportern hade övertalat en kompis att ställa upp för att få till ett bra inslag.
Jag var i god tro, som det heter. Godtrogen! Jag är mer kritisk nu. Mitt råd är att följa media - även Folkbladet - med kritiska ögon. Det finns grävande journalistik. Och så finns det undergrävande. Det var bara det jag ville säga.