DEBATT: Tveksamma bojkotter

Åtgärden applåderades i och för sig av samma människor som idag förfasar sig över EU:s beröringsförbud mot Hamasregeringen i Palestina. Någon annan mätbar effekt fick det inte. Bojkotter av det här slaget har snarast karaktären av att enskilda människor, partier och intressen vill upphöja sina egna antipatier till nationell standard.

Menar Hamas allvar med regeringsinnehavet så måste de naturligtvis upphöra med att sända ut självmordsbombare till israeliska bussar och restauranger. De behöver också erkänna staten Israels rätt att existera.
Huruvida denna utveckling snabbast kommer till stånd genom internationell isolering eller ivriga dialoger och utbyten kan man tvista om i oändlighet. En mix av diplomatisk kyla och social/ekonomisk kontakt är sannolikt det bästa förhållningssättet.

Under den svenska bojkotten mot Sydafrikas apartheid var flera svenska storföretag ändock verksamma i landet. Mängder av kontakter upprätthölls också mellan bl a kyrkliga, fackliga och politiska intressen i de båda länderna. Samtidigt utsattes Sydafrikas politiska ledning för ett starkt tryck från omvärlden. Det är troligt att dessa blandade insatser aktivt bidrog till raslagarnas avveckling.
Det finns ingen anledning att bli alltför upprörd över att en ledamot av Hamasregeringen beviljats visum till ett palestinskt möte i Malmö. Besöket innebär inte att den svenska regeringen ändrat ståndpunkt i sin uppslutning bakom en två-statslösning med plats för både Palestina och Israel. Däremot vore det naivt att inte ana inrikespolitiska förklaringar till visumbeslutet. Valet närmar sig i Sverige. Vänster- och miljöpartiet är bärare av tämligen enögda palestinska sympatier. Socialdemokratin önskar sig minst av allt något uppslitande bråk med samarbetspartierna. Därför blev det som det blev. Även i Frankrike pågår uppmarschen inför ett val. Fransmännens avslag på en annan Hamasmedlems visumansökan är därför ett inslag i den franska valrörelsen. Mot bakgrund av de nyliga förortskravallerna i Frankrike kan man förmoda att den franska allmänheten uppskattar att inresande Hamasledare stoppas vid gränsen.

Hamas är dessutom i sig självt en bricka i världspolitiken där Ryssland, USA, Iran, Irak och Storbritannien är några av aktörerna. EU har inte ens tillstymmelsen av en gemensam utrikespolitik som kan stå pall när det blåser. Därför agerar länderna lite som de vill.
Med världens erfarenheter av bojkotter och stormaktsbeteenden i minne, är det kanske trots allt inte så dumt att det även finns sådana länder i vår herres hage.

Information till våra läsare

Debatt: Tveksamma bojkotter

Jag vet inte om bojkotter mot enskilda länder och regeringar någonsin har varit särskilt framgångsrika. Försöket att för några år sedan isolera Österrike därför att ett främlingsfientligt parti ingick i regeringen, blev t ex ingen fjäder i hatten för EU.