Två skuggregeringar
Vill man vara lite elak kan man säga att Sverige numera har två skuggregeringar. Borgarna intar frivilligt och med glädje sina skuggpositioner medan socialdemokraterna å sin sida vill göra allt för att komma loss från skuggtillvaron.
Skuggregering (s) som vill ut ur skuggan. Nya ministrar kanske kan hjälpa till? Ibrahim Baylan, Jens Orback och Sven Erik Österberg heter de. FOTO: SCANPIX
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
ledare
Den borgerliga skuggbesättningen gjorde väl inte någon människa särskilt glad. De folkpartistiska bidragen - Jan Björklund som skolskugga och Johan Pehrson som pretendent på justitieministerarvodet - kan rentav användas till att skrämma barn med. Björklund står för en i grunden omodern, adjunktsstyrd klasskola medan Pehrson alltmer har tonat fram som en enkelspårig kramare av batonger, galler och tvång. De nya utbildningsministrarna Leif Pagrotsky och Ibrahim Baylan borde därför inte ha några större besvär med utmaningen från sina borgerliga skuggor. Däremot känns Maria Larsson (kd) och Åsa Torstensson (c) spännande och vassa som socialpolitiska - respektive arbetsmarknadspolitiska skuggor till Perssons rätt bleka besättning på dessa poster. Berit Andnor och Hans Karlsson har hittills varit alltför oprofilerade och defensiva trots att de ansvarar för socialdemokratiska paradgrenar inom politiken.
Den socialdemokratiska regeringen har länge uppträtt som en skugga av sitt forna jag. Ministrarna har varit anonyma och i långa perioder totalt frånvarande i det offentliga samtalet. Mordet på Anna Lindh, bakslagen i Europavalen och en grinig och o -opererad statsminister gjorde skuggorna allt längre och djupare.
Stigande arbetslöshet, ökande sjukskrivningar och frånvaron av gedigna socialdemokratiska projekt och visioner har givetvis heller inte jagat några skuggor på flykten. Tvärtom har den socialdemokratiska regeringsmaskinen riskerat att köra fast i skuggrikets mörka lervälling. Regeringen har liksom skuggat verklighetens problem och konflikter men statsråden har aldrig riktigt hunnit ifatt.
Socialdemokratin behöver därför spotta upp sig rejält. Det mest spännande med gårdagens försök att befria sig från skuggorna var Perssons besked om det nya Samhällsbyggardepartementet med Mona Sahlin som chef. Mona är, trots sin ringa ålder en av Sveriges mest ärrade och erfarna politiker. Samtidigt är hon en idéburen politiker som dessutom är påfallande populär. Monas brokiga partikarriär har fört henne från ursprungspositionen som etablissemangets älsklingsbroiler över rollen som maktens enfant terriblé och till hennes nuläge som en av de få politiska stjärnor som på egna meriter skapar magnetism och nyfikenhet.
Det är dock förvånande att Göran Persson befolkar samhällsbyggardepartementet med en till politiker utklädd tjänsteman som Lena Sommerstad.
Skuggorna kommer sannolikt inte att lämna socialdemokratin omedelbart efter den "omstart" som statsministern presenterade igår.
Den nya regeringen måste visa att den verkligen står för idéer som har framtiden för sig och statsråden måste lysa av iver att regera och reformera landet under de kommande åren.