Tsunamins efterspel
En minnesceremoni nyligen i Khao Lak i närvaro av det danska kronprinsparet. Katastrofen i Sydostasien är långt ifrån avslutad - massor av frågor återstår att få besvarade. Foto: Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Katastrofen har idag lämnat de stora rubrikernas och löpsedlarnas miljö.
Den rör sig istället eftertänksamt men mäktigt i samhällets undertext.
Förväntningarna på tsunamikommissionen är stora. Måhända är de orimligt stora. Ingen kommission i världen kan ge människor livet tillbaks eller hela sårade och sargade familjer.
Det kommissionen kan göra är att i efterhand försöka bringa ordning i kaoset. Vad hände? Vad styrde regeringens och det offentliga Sveriges insatser? Vad kunde ha gjorts på ett annorlunda sätt? Vad gick fel och varför gick det fel?
Det kommissionen absolut inte får göra är att skapa en politiskt tillrättalagd rapport. Offren och deras berättelser och upplevelser måste stå i centrum. Lyckas kommissionen med detta finns det en möjlighet att kommissionens arbete på allvar når in i det nätverk av sorg och förtvivlan som katastrofen givit upphov till i samhället.
Givetvis kommer tsunamin även att ha politisk påverkan. Hur och på vilket sätt är idag omöjligt att säga. Tilltron på myndigheter har dock definitivt fått sig en knäck. Denna bristande tilltro spiller givetvis över även på tsunamikommissionen som sådan. Ett väl utfört kommissionsarbete kan bli ett led i återupprättelsen av respekten mellan medborgare och myndigheter. Omvänt kan en rapport som mynnar ut i ett politiskt behagligt "jaså" lägga ytterligare sten på bördan.