Tryckfrihet bättre export än JAS
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Först verkade nästan ingen i Sverige reagera när en domstol i Sydafrika på försommaren angrep pressfriheten.
Men efter ett tag togs det i alla fall upp kortfattat på ledarplats av Dagens Nyheter. Det var på goda grunder, för det var en verkligt ful sak som hände. Den ansedda tidningen Mail & Guardian hade rotat i olika härvor kring ett oljebolag med politiska försänkningar i regeringspartiet. Oljebolaget gavs tillfälle att kommentera uppgifter som skulle tryckas i en artikel dagen därpå, men fick då en domstol i Johannesburg att redan till samma kväll utfärda ett publiceringsförbud i förhand för innehållet. Tidningen kränkte nämligen, sades det, privatlivets helgd för bolaget. Tidningen ville inte heller inför domstolen avslöja sina källor.
I två veckor gick det inte att trycka uppgifterna, som senare visade sig gälla utbetalningar från det politiskt välförankrade men skandalomsusade bolaget till ett par ministrars nära släktingar. Först sedan fakta hade dragits fram i offentligheten i parlamentet tryckte en konkurrerande tidning vad det var fråga om. Domstolen tog då bort munkavlen på Mail & Guardian, men först efter en förlikning med oljebolaget, som för övrigt också figurerar i underliga affärer med Saddam Husseins Baathregim i Irak.
Det här är inget bra tecken när det gäller Sydafrikas demokrati. Det är angeläget att det uppmärksammas ordentligt internationellt, så att inte föreställningen sprider sig bland makthavare i Sydafrika att ingen bryr sig om tryckfriheten på så avlägsna platser som södra Afrika.
Men något mer som borde uppmärksammas är varifrån det slags juridik kommer som oljebolaget satte in mot den näsvisa pressen. Hade man till exempel på den stora tidningen Dagens Nyheter tittat efter lite närmare så hade man sett att allt som användes kom från Europa, eller om man så vill från vida spridda avarter inom europeiska rättssystem.
Möjligheten för domare att förhandsförbjuda tryckning av olika uppgifter finns i olika former i så stora och betydande länder som Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Från Europa kommer också de mycket vidlyftiga föreställningar om "privatliv" som utnyttjades i domstolen i Johannesburg. Skall sydafrikanerna, eller andra nytillkomna demokratier, vara trygga mot detta slags attacker mot tryckfriheten är det inte detta sämre slag av europeisk pressjuridik som de borde importera. Svensk tryckfrihet är ett bättre alternativ, och ett långt säkrare skydd mot både politiska och ekonomiska makthavares frestelser att försöka processa fram tystnad och mörkläggning. Svensk grundlag tillåter inga förhandsingripanden alls mot publicering, med undantag som är så sällsynta att de gäller sådant som tillfälligt utgivningsförbud vid landsförräderi under pågående krig. Bolag och andra juridiska personer kan man inte ärekränka i Sverige.
Det har funnits en egendomlig och omotiverad återhållsamhet i Sverige när det gällt att under och efter 1990-talets stora demokratiseringsvåg i Östeuropa, Asien, Afrika och Sydamerika erbjuda vår tryckfrihetsmodell som exportvara.
Men svenska JAS-plan i all ära. För Sydafrika skulle svensk tryckfrihet vara ett bättre skydd för landets frihet och framtid.