Tio år sedan jättekampen
Christer Sandberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Dramat börjar egentligen den 16 september 1991. Måndagen efter valet. Då står det klart att Folkbladet sålts till Länsförlaget, Pettersson & Ekvall. Två grabbar från Älvsjö utan erfarenhet av tidningsutgivning, eller jodå, de har tidigare gett ut annonsblad.
Folkbladet gick med rejäla miljonvinster åren innan. Pengar som inte alls fick användas till att utveckla tidningen, utan nogsamt på varje öre skickades till det som hette A-pressen, koncernen där alla (s)-tidningar samlades.
Nu såldes allt ut, det var verkligen tokrea.
<b>Bland hajar</b>
Pettersson & Ekvall säljer i sin tur Folkbladet till en viss Bo Merner. En elegant karl med sidenslips och pannlugg. Fastighetshaj och hotellägare. Han har rykte om sig att vara god vän med kungen.
Och Merner lockar Olof Palmes bror, advokaten Claës Palme till tidningsstyrelsen.
Men av allt att att döma plundrar Bo Merner tidningens kassa och stoppar allt i egen ficka.
Räkningarna betalas inte. Så händer det sig en dag att elverket i Norrköping står med handen på avtryckaren och vill stänga av elen på grund av obetalda räkningar.
Samtidigt gör distributören klart att Folkbladet inte längre kan delas ut, eftersom räkningarna inte betalats. Brandkårsutryckningar från några politiker räddar utgivningen.
Sedan går allt mycket snabbt. TV 4 berättar om Bo Merners skumma affärer, allt fler stenar vänds på och stanken blir uppenbar för var och en. Det krälar av sådant som man helst inte vill se.
Claës Palme hoppar av styrelsen.
Den sjunde oktober ställs betalningarna in. Den nittonde är konkursen ett faktum. Då startar kampen för att rädda tidningen- Jättekampen.
Några fackförbund går in med feta bidrag.
Men också tusentals "vanliga" människor som helt enkelt vill ha tidningen kvar.
Jag är en av dem. Idrottsföreningar och politiker (från alla partier), liksom företag av alla de slag, inser att det finns en poäng med mer än en tidning.
Det blir tydligt hur viktigt det är att det finns en röst till, en infallsvinkel till, ännu en position varifrån nutiden betraktas och skildras.
<b>Räddad</b>
Den andra december 1992 förs förhandlingar med konkursförvaltaren. Utgången är mycket oviss. Men så blev det alltså ändå så att Folkbladet räddades. På kvällen var det personalfest i Folkborgen, där Svenne Rubins och Liverpool spelade.
Idag är vi ett annat läge. Vi finns med som ett viktigt företag i en koncern som vill mer än att ge ut tidningar. Som har för avsikt att finnas med när epoker går mot slut och nya tar vid.
Vi går med vinst. Och pengarna behåller vi för att utveckla tidningen. Ingen risk längre att elverksgubben ska stänga av elen.
Det var några dagar för prick tio år sedan som skakade Folkbladet - men vi överlevde! Nu laddar vi för 100-årsjubileet 2005.
Det var bara det jag ville säga.