Tiden går, klockan slår
Britt-Ingrid Stockfeldt & Barbro Mattsson
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Klockan har styrt mycket av våra liv, väckarklockan som slet oss ur sängen hemma, skolklockan, som läraren stod på trappan och ringde med, vällingklockan som kallade till middagen på bondgården och fabriksklockan som startade arbetet i stan. Olika platser men samma bundenhet. För många kvinnor innebar fabriksvisslans ljud att de var tvungna att rusa hem på middagsrasten för att ge barnen mat. Ofta hann de kanske inte äta själva.
Kyrkklockan har också haft stor betydelse för människor, åtminstone förr i tiden, då man inte vågade utebli från gudstjänsten. Kyrkan och prästerskapet hade stor makt då, vördig prosten höll ordning på sin flock. Mycket har ändrats, kyrkan har inte samma makt över sinnena, men än är vi inte mogna för en kvinna som ärkebiskop, inte på många klockvarv än.
Kyrkklockorna varnade också för brand och andra katastrofer och manade till kamp vid krig. Vi får nog aldrig uppleva den dag då alla världens kyrkor ringer in fred på jorden, men kanske hinner vi leva tills det blir lite mindre hat och fiendskap människor emellan.
Alldeles för många människor är jagade av klockan, av arbetsplatser där man inte tar hänsyn till att människan inte är en maskin. Rationalisering är ett prydligt ord som alltför ofta innebär att färre ska klara mer. Resultatet blir förslitningsskador och stressreaktioner. Arbetsbesparande maskiner innebär ibland ensidiga rörelser, som ger belastningsskador, lokaler är felkonstruerade och svårstädade. En del arbeten präglas av tunga lyft och olämpliga arbetsställningar. Resultatet blir onda ryggar, axlar, höfter och knän, trötthet och ångest - och sjukskrivning. Människokroppen klarar bara visst mycket, mindre än man tror när man är ung och stark.
Det klagas mycket över kostnaden för sjukdom och förtidspensionering, men antagligen ligger lösningen i ett arbetsliv som är anpassat efter människan och inte efter profiten.
Vi borde inte låta klockan styra hela livet, inte stressa som alltför många gör, kanske utan att det är alldeles nödvändigt. Tiden är rund! Den tar inte slut, det kommer nya dagar, nya vårar och höstar.
Livet har vi idag, gårdagen har varit och om morgondagen vet vi ingenting. Om vi inte hinner känna glädje över dagen i dag kanske vi så småningom upptäcker att livet har runnit förbi utan att vi riktigt hann med att leva.